United States or Ghana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han gjorde en liten sned bugning för sin dotter och sade: Kära Louise, kan jag få sitta här en stund? Här är så varmt och skönt. O ja då, det fick han visst! Louise var välviljan själv, hon gjorde bekvämt för pappa, skulle nödvändigt lägga upp hans fötter på en stol, svepte honom i filtar och erbjöd sig till och med att springa upp till morfar efter kattskinn.
Han önskade att dansskolan snart skulle vara slut. Och på samma gång var han framsynt nog att inse, att denna tidpunkt endast skulle förvärra hans läge. Ty just vid denna tid skulle han betala Ebenezar. Han frågade sig ofta, med ett plötsligt sting i hjärtat, hur han skulle kunna klara sig. Han tröstade sig med att någonting skulle hända. Hans morfar låg just då sjuk. Kanske han skulle dö.
Och nere vid bryggan låg ett hav, som var så stort, att det inte tog slut förrän man kom till Amerika. Rabulisterna gåvo varandra snedblickar, när han berättade allt detta: de visste inte riktigt vad de skulle tro. Stellan talade upp sig: Å om ni inte tror va ja säger, så kan ni själv fråga morfar. Men det var det ingen som ville. Stellan tyckte allt bättre om rabulisterna.
Men innan han gick hem, tittade han upp ett slag till gamla Kerstin: Säg, Kerstin, ä dä sant, att ja blir rik, när morfar dör? Kerstin lyfte på glasögonen: Vem har sagt honom de? De ä väl några dumma ungar, som tutat de i örona på'n? Dä ä dä visst inte. Ä dä sant? Ja, gunås så visst. Å fördöljas kan de ju inte i evighet heller för att de ä rättfånget gods, hans morfar samlat.
Svartklädda tanter gingo ut och in med choklad, karameller och presenter åt honom. Och så kom det främmande. Så gott som varenda dag följde Stellan med sin far till tåget: först kom farmor, så mormor och morfar och morbror från Göteborg och sedan farbröder och fastrar.
Han endast såg, såg. Och ibland suckade han till djupt, av spänning och översvallande tillfredsställelse. Till slut kom en stor gul kista med vita beslag. Den var mycket längre och vackrare än de koffertar, morfar och mormor haft med sig. Kerstin påstod, att i den skulle hans mor ligga. Hon påstod också, att hon skulle fara bort och vila sig länge efter sjukdomen.
Och när bönen var slut, berättade morfar om Guds himmel och om änglarne och om frälsaren så skönt, att lille Bengt började längta efter att blifva såsom en Guds ängel. Men ibland, när morfar är ute och hans glasögon ligga kvar därinne på hans skrifbord, då sätter Bengt dem på sin lilla näsa och tänker: "Jag vill bli stor och vis och snäll som morfar.
Naturligtvis: han hade gett bort saker förr: julklappar till pappa och Kerstin och farmor och morfar. Men då hade han alltid väntat sig någonting annat och dyrbarare i gengåva. Men här väntade han sig ingenting alls Tanken att gå in i butiken och köpa frimärkena för att helt enkelt ge bort dem var så ny för honom, att den föreföll honom syndig.
Stöt i golvet, Sörman, så att Lisen kommer och hämtar henne. Ska Lova komma igen i morgon? Ja, jag kan väl tänka det. Ska Lova ge morfar en kyss? Nej då, det gör Lova aldrig i livet.
Morfar har varit med många år i världen och har därför sett mycket och hört talas om mycket samt varit med om mycket, som låter som de underbaraste sagor i lille Bengts öron. Morfar har farit både med ångare och segelfartyg öfver det stora hafvet, hvars vågor ibland synas höga som hus, och då storm och våg hotat krossa fartyget och rycka människorna ned i djupet.
Dagens Ord
Andra Tittar