United States or Jamaica ? Vote for the TOP Country of the Week !


Om dessa också icke ännu äro med full noggranhet bekanta, kan man dock grund af uppgifterna från Göteborg och Malmö, öfver hvilka städer emigrantströmmens hufvudmassa drager, med tillräcklig sannolikhet sluta, att under dessa två år minst 100,000 invånare lemnat landet; bland hvilka det öfvervägande flertalet begifvit sig till Amerika.

Bara ja, förstår du. Stellan var obeveklig. Han bet tänderna samman och skakade huvudet. Men under nästa timme fick han en idé. Hemma hos kusinerna i Göteborg fanns det en gunghäst. Och den var, näst Edgar, det vackraste Stellan visste. Det vill säga: det var ingen riktig gunghäst. Den gick hjul som en velociped och var klädd med skinn som en riktig häst.

Alla sovplatser voro beställda en månad i förväg, första klass funnos för resten över huvud taget inte, och den enda möjligheten att komma till Göteborg var att resa i sittvagn andra klass. Andra klass. Kammarherrn rös. Han visste sig vara en högst förstklassig person, och det bar honom emot att sätta sig i en vagn där orden andra klass stodo som etikett dörren. Och sittvagn.

Hon tillade: Vi har alltid tagit kritan ifrån Göteborg annars, och kunde ha gjort med oljan också men min mor fick brev om, att den skulle fås för 12 skilling bättre per kanna i Stockholm, och roade det mig att fara hit upp och höra efter, jag hade en moster här förut att bo hos.

Och eftersom knallen lovade att lära honom rätta sättet att tappa konjak ur gråberget, och eftersom gästgivarn vid fyllda femtio gott först som sist borde se sig om i världen, ställde han om sitt hus, spände för kärran och åkte med knallen till Göteborg. Fem veckor senare, vid Brittmässotid, vände han tillbaka.

Svartklädda tanter gingo ut och in med choklad, karameller och presenter åt honom. Och kom det främmande. gott som varenda dag följde Stellan med sin far till tåget: först kom farmor, mormor och morfar och morbror från Göteborg och sedan farbröder och fastrar.

De känslor, som rörde sig i hans inre skola här ej närmare beskrivas från en annan än den rent förståndsmässiga sidan. Frågan var: vad skulle han göra med Kerstin? Han kunde ej helt enkelt köra henne dörren. Hon hörde till familjen. Om han gav henne respass, skulle hon fara till svärföräldrarna i Göteborg. Och det gick inte för sig. Hon skulle berätta hela historien.

I detta ögonblick föreföll det honom, som om hans farmor i grunden var en sämre mänska än gumman i Göteborg. Hans farmor räckte honom brevet: Ja, det var ju riktigt vackert och känsligt skrivet. Han tog brevet. Hans händer darrade och han skrynklade papperet samman. Men pojke, vad gör du? Han bet sig i underläppen. Ingenting... Hans farmor vågade ej se honom.

Jag befann mig hela tiden i stark spänning och mitt mod började sjunka, när vi passerat Göteborg, och jag såg havsskummet fräsa kring mina efterlängtade västkustknallar.

En plötslig aning for genom honom: nu vill pojken inte konfirmeras; det är någon, som satt dumheter i huvet honom, och blir det bråk och förtvivlan både i Lund och Göteborg. Jo, ä att Ja kanske kommer och göra pappa och farmor emot, och ja vill inte gärna, försäkrar ja pappa, men , kläm ur dig!