United States or Latvia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Far tackade honom artigt och bannade mig för mitt otroliga slarv. Jag var maktlös, av sinnesrörelse och ännu klenare blev jag, då jag äntligen fick tillfälle att läsa brevet. Det innehöll någonting förskräckligt. Om jag inte vid det och det klockslaget mötte min älskade utanför vårt hus, skulle han skjuta sig på vår trappa.
Två timmar därefter ankom brevet, och detta uträttade mer än alla korporalens bemödanden. Det gamla paret överlade nu mera lugnt om vad som vore att göra, då i detsamma patronens gigg stannade utanför stugan och han själv och länsman Spöqvist sågos inträda under korporalens låga tak. Patron Brackander hälsade vänligt. Allvar och en viss sorgbunden högtidlighet tronade på hans panna.
Sedan han hade läst brevet, frågade han från vilket landskap han var; och när han hade fått veta att han var från Cilicien, sade han: »Jag skall höra vad du har att säga, när också dina anklagare hava kommit tillstädes.» Och så bjöd han att man skulle förvara honom i Herodes' borg.
Och det jag ville säga står inte alls i det där brevet ni måste lova mig att glömma bort alltsammans, det var bara en förfärlig dröm jag hade i natt, och så ville jag ni skulle veta att jag att jag älskar er av hela min själ och att jag varken bryr mig om att ni är gift eller någonting, att ni är mer för mig än någon varit och detta låter bara som banalt prat men det betyder någonting vackert någonting ganska allvarligt och vackert och förfärligt, ska jag säja er om ni skrattar åt mig så bryr jag mig inte om det, jag skall tillåta att ni trampar mig under fötterna eller talar om det för hela världen att skratta åt, men saken är som den är den den sitter som en tjock klump i min hals och jag kan inte bli kvitt det det är tungt att bära, för tungt att bära ensam, ni skall hjälpa mig, hör ni
Och då skulle han själv bli rik. Eller kanske morfar eller mormor skulle skicka pengar till hans födelsedag. Eller i värsta fall skulle han be Kerstin om pengar. Men hans morfar kryade till sig. I det sista brevet, hans mormor skrivit till hans far, stod det, att han nu satt uppe i en rullstol. Med födelsedagen gick det lika illa.
Detta är nu redan det andra brevet som jag skriver till eder, mina älskade; och i båda har jag genom mina påminnelser velat uppväcka edert rena sinne, så att I kommen ihåg vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna, så ock det bud som av edra apostlar har blivit eder givet från Herren och Frälsaren.
Så en dag kom ett stadsbud med ett brev och ett smalt, avlångt paket. Han bröt brevet och läste: "Tomas! Ja, det är slut. Ha vi icke vetat det länge? I morgon med aftontåget reser jag till Norge med mamma, och vi veta icke när vi se varandra härnäst. Jag tycker att det är underligt. Jag måste resa långt bort och gömma mig; då har jag säkert gjort något mycket illa.
Det var daterat dagen förut. I kväll alltså skulle hon resa. Om en timme skulle hon redan vara på väg. Plötsligt märkte han, att han icke grät längre. Han kunde icke ens erinra sig, varför han nyss hade fallit i gråt. Han läste om brevet från början, ty han ville veta, vilket ställe det var som hade gripit honom på ett så särskilt sätt; men han kunde icke återfinna det.
Drottningen bannade henne för att hon icke längre tänkte på att göra Valdemar glad, men hon visste ingenting att säga, och när det blev kväll, gick hon tidigt till sängs. Valdemar slutade att kalla på henne, och vid måltiderna mötte han henne med ett kyligt småleende. Ett världens barn, som vill gå i kloster! sade han till drottningen. Om brevet, som hittades vid arvstämman, talade han aldrig.
Men det är jag ju van vid. Jag har varit ute på Viskingeholm hos kusin Lilja. Men han hade inga pengar. Han är ju lite snål, som du vet. Så har jag skrivit till Hyltenius i Dresden, men brevet har kommit tillbaka, obeställbart. Ja, inte vet du, var han finns? Nej. Summa summarum, min gosse, det har varit min vanliga otur. Den har följt mig livet igenom, och den kommer att följa mig i graven