United States or Chad ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hör du så han piper? Jag tror han gråter. Ja, gråt du! Det är ingen som skrattar åt dig, om det blir falskt. Gubben föll tillbaka på sin bädd och grät. Under tiden hade Nyberg kommit in och stannat vid dörren. Han förstod genast vad det var frågan om och därför brydde han sig ej om att fråga hur det stod till. Då L. fick se honom, räckte han honom handen. Nyberg såg förtvivlat sorgsen ut och teg.
CECILE. Er advokat? FRUN. Ja, min dyre advokat! Kan du gissa hvad han föreslog mig? CECILE. En ny process? FRUN. Nej! ett nytt äktenskap! CECILE. För er? FRUN. För mig. CECILE. Och med hvem? FRUN. Med honom sjelf, naturligtvis! CECILE. Och det skrattar ni åt? FRUN. Som du ser! CECILE. Ni ämnar då verkligen gifta er för tredje gången, tant? FRUN. Tycker du det! CECILE. Således gaf ni honom afsked?
Hvart reser du, Agnes? Det har du inte sagt ännu. Till Petersburg, kära barn, eller rättare sagdt öfver Petersburg till Italien. Ensam? Ensam? Nej inte ensam. Hon satt framför spegeln och krusade sin pannlugg. I spegeln såg jag huru egendomligt hon log vid dessa ord. Hvarför skrattar du? Inte skrattar jag. Eller jo, nog skrattade jag i alla fall.
Då kastar jag mig i sjön! Och utan att avvakta Maris utlåtande kastar han sig i vattnet med kläderna och simmar ut ett stycke. När han inte förnam något förtvivlans skrik från land, vänder han sig på rygg och tittar sig om. Där sitter Mari mycket lugn, för hon visste nog att herrarne kunde simma som fiskar, och hon bara skrattar.
Han sprang fram till mor i Sutre, tog henne i famn och svängde henne ned från kökstrappan. I jistininejistineje skrek gumman, yr i mössan. Greven smällde två kyssar på de äppleröda gumkinderna, sade: Livet är kort, kära mor, men timmarna långa. Låt oss göra oss en riktigt glad dag. Min lilla grevinna sitter framför spegeln och skrattar åt sina vita små tänder.
Och han nämner med glädje ett ord och par Om madammen och skrattar smått; Men han mulnar också, då du ler till svar, Om ej löjet är gladt och godt. Ty en pärla var hon på krigets stråt, Och en äkta pärla också, Och något tålte hon skrattas åt, Men mera hedras ändå. Och var hon vacker, och var hon ung? Hon räknade tjugu år, Sen tredje Gustaf var Sveriges kung Och hon i sin lefnads vår.
Han är så modig, så glad, så strålande i högsätet som Tor själv, och hans handslag är så gott. Det finns många ordstäv om honom, men det allmännaste är detta: När Inge skrattar ler hela jorden med honom. Hallsten gick nu också fram till hästen. Din far, det är då Ulv Ulvsson? frågade han, men rösten stockade sig i strupen, så att hon med nöd förstod honom. Visst är jag hans dotter.
Han förföljdes ännu alltjämt av tanken på denna enkla och alldagliga inskription, som han nyss hade läst på gravstenen. Född då och då. Död då och då. Var det verkligen sant? Så erinrade han sig, att en dödskalle alltid skrattar. Vad skrattar han åt? Med vad rätt ligger han där i lugn och ro och hånskrattar åt den släkt, som nu leker i solen? Han hade kommit att tänka på Ellen.
Men du skrattar." "Inte skrattar jag. Jag är alldeles allvarsam." "Sedan så tänkte jag, John, att du skulle taga en annan hustru, som du skulle älska mera än mig. Och du skulle inte mer komma ihåg, och inte heller sakna mig. Och det var derför jag gret. Ack, John, jag har redan många gånger gråtit deröfver."
Han har inte sagt mig någonting Jag försökte tala så lugnt jag någonsin kunde. Har han ingenting sagt? Hon skrattade fortfarande. Hvad skrattar du åt, Agnes? Åt ingenting. Ni äro så hjärtinnerligen naiva. Jag förstår inte hvad du ser för naivt i detta. Den här roliga historien piggar riktigt upp mig. Hvad skulle du säga om jag stannade här? Hvad jag skulle säga?