United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det bedröfliga är min andliga underlägsenhet vore jag ung och vacker, skulle den icke falla så starkt i ögonen, men nu Vi talade om kärlek. Han kommer gärna in på det ämnet, och han tycks tro, att kärlek är någonting, som bör förekomma minst en gång om året. Jag upplyste honom om, att jag alldeles icke hade någon så rik erfarenhet.
Men när dig min tanke hunnit, Är den nästan ren hos honom. Hvilken fröjd att vara vacker, Hvilken sällhet skön att synas!
Alma stod i dörren, leende och strålande i en hvit, af silfver och guld glänsande florsdrägt. "Nå, hvad säger du? Blir du inte bländad?" "Vacker är du. Utomordentligt vacker!" sade John. Men rösten var utan klang, ty han kom i detsamma att tänka på huru mycket denna drägt, som blott var ämnad till en enda aftons nöje, måtte ha kostat Alma. Den förra oron fick åter makt med honom.
Och så småningom började både Gud och människor förstå, att Julius Krok, ingenjör Julius Krok, var en slarver. Arvet efter morfadern Lilja hade icke varit obetydligt, men svårt att förvandla i reda pengar. Krok sålde därför alla sina arvsanspråk och rättigheter till sin kusin på mödernet, vice häradshövding Abraham Björner. Det blev i alla fall en ganska vacker summa, trettio tusen riksdaler.
Berättelsen lyder så här: Jag har bott i skärgården i sommar på en ö mitt i havet. Jag bodde på ett pensionat och där hände detta med bromsen. Vi voro rätt många gäster i huset, allesammans mycket hyggliga människor. Sommaren har ju varit så vacker i år, ehuru litet torr, men det är nu böndernas sak. En sådan torr sommar bli bromsarna stora, tunga och feta men dock fullt arbetsföra.
I hennes stilla drömliv var det bara en ny och vacker syn, att så höga gäster en stund dröjde hos henne och att det var för att glömma en så änglaren varelse, som han hade gått i vänskap med henne. Hon var lycklig över att få stå så nära den välfostrade jungfrun, att hon ibland kom åt att stryka över hennes ärmfållar.
En vacker dag hade superintendentens svåger endast två av honom accepterade. Den ena förföll i den stad där han bodde, den andra i grannstaden. Det var tredje och sista dagen för bägge. Han beslöt att ordna den ena själv och skicka superintendenten till grannstaden för att ordna den andra. Superintendenten fick dokumentet och avreste, försedd med en lagom stor reskassa. Detta var klockan elva.
Hvarför skall han ha denna narraktiga kurtisörsfåfänga? Det är något löjligt, att en stor man springer omkring och berättar, hur en vacker dam »sett lidelsefullt» på honom och hur fröken A. stämt möte med honom i förstugan och sagt honom några ord af passionerad beundran. Det är lågt, allt detta. Den afmattning, som förut fanns i min känsla, har nu fått en tillsats af leda.
Han hoppade muntert bredvid sin goda vän och följde henne bort och hem. Men äfven Beppo blef sjuk och vild och måste ständigt bära nosgrimma, tills han en vacker dag måste söfvas för alltid af djurläkaren. Den dagen grät och sörjde lillan på fullt allvar. Beppo var för alltid borta. Stackars Beppo! Namnsdagssång för far. Att lillen vill me', Det kan man då se.
Säg, Kristiana, om ni vill komma till mig, när jag snart måste bort? Eller förr, säg att ni inte mer vill öfverge mig!» »Den vissnar igen om en half timme, pass nu på allesammans!» Frun öppnade dörren till köket och bjöd vaktmästaren in med gamla Bina. »Kom och se, den här blommar blott hvart femtionde år, men är då så vacker som världens skönaste ros, se, se!»