United States or Burkina Faso ? Vote for the TOP Country of the Week !


Mayer! sade rösten från ovan. Wolfgang, som uttalade ordet, kunde knappast hålla sig allvarsam, han tänkte sig, hur herr Mayer måtte se ut. Mayer! sade den hemska rösten ånyo. Ja a a, stammade Mayer med kallsvetten sin panna. Jag är en ande från en annan värld, fortsatte stämman. Hör noga , vad jag säger. Ja a a, herr ande, svarade herr Mayer.

Sitter du här?" ropade van Weide förvånad. "Hur är det med dig? Är du sjuk?" Harry Taylor rörde sig inte och såg inte upp. "Det är van Weide, som tilltalar mig", sade han dovt. "Jag känner igen rösten. Den låter som en duett av en cirkelsåg och en bastuba." "Jag är förkyld", sade van Weide indignerad. "Kroniskt", fortsatte Harry Taylor. "Nej, jag är inte sjuk. Men jordens rotation besvärar mig.

Hon förnam hans röst i flickorna Willmans; hon brydde sig inte om orden, rösten var henne alldeles nog. Som hon nu stod där, tom i hjärnan men med grubbel i hjärtat, började hon halvt frånvarande lyssna till ett ljud, som under de sista minuterna oavlåtligt växt och kommit närmre. Ett mångstämmigt sorl från parken, som och tystnade för att giva fri rymd åt en ensam röst.

Du kastar dristigt dina tärningar, bisp, mumlade Valdemar mellan tänderna och höjde sedan något rösten. Spela, mina musikanter, en sista gång för helge Erik. sedan hem till välbehövlig vila, ty i morgon vid min avfärd skola ni också spela. Eller säger inte David om sin gud: lovsjunger honom till cittra och harpa, lovsjunger honom till puka under dans!

Ni kan ej hindra blicken eller rösten Att yppa, hvad inom er föregår: Er stämma darrar ofta och får hösten, Ert gamla öga fuktas och har vår. v. Där ser ni, herre, en, som vet att skrufva Med knappt ett ord af sanning i sin mund, En riktig fågel, just en äkta dufva, Och henne har jag kring mig här hvar stund! Den satans Trygg skall sig bot för snufva. Att ljuga ! v.

En sådan vacker flicka, en sådan vacker flicka, upprepade hon med en sorg i rösten, som kom Axel att en aning om den lägre klassens natursmärta att ej vara den högre placerade.

"Du skulle de bra här, Anna-Lisa", sade Ante med ett försök till frimodighet i rösten. "Du får nog riktig säng te ligga i, och så'n här mat förjämnan." "Och medan skulle ni allihop kring vägarna, och jag skulle tänka att ni låg ni fick ohyra efter andra nödårsfolk i nå'n kall stuga, kanske, och att ni aldrig fick äta er mätt." "Nog ha vi fått de nå'n gång å.

Du, som lyssnat min lyra, Sök ej skaldens höga yra I dess toners gång; Tänk blott vänligt vid min saga Att en systers sorg förjaga Sjöng en flicka En oskyldig sång! hon läste sin dikt med bäfvande stämma i början, Blyg och försagd, nu skyndande, nu lätt hämtande andan, Tills för sagan hon glömde sig själf, och rösten, en flöjtton Liknande, fyllig och vek, den milda berättelsen frambar.

Jo, ser du Tomas... jag kan inte leva utan dig... det är omöjligt, det går inte... och det var mitt fel alltsammans... det får hur det vill... Hon kunde icke säga mera, ty hon fick icke fram rösten. Och hon hade två stora tårar i ögonen, hon fattade hans huvud mellan sina skälvande händer och benådade honom med ett sommarregn av kyssar. Nu september.

Än gned han med stråken strängarne, och än knäppte han dem med fingrarne. När ljudet det oaktadt var svagt eller till och med ohörbart, hjelpte han till med rösten, en vek, skön sopran. Det var en gammal positivspelarmelodi han föredrog. Några strofer ur den populära Normaduetten. svek honom minnet.