United States or South Georgia and the South Sandwich Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då vi alla druckit te, gick budejan med sin flicka till sängs, gubben lade sig på en fäll på långbänken och vi väntade endast på att gutten skulle skänka oss någon mindre uppmärksamhet, så ville vi tre ställa oss på kant i budejans säng, men först då elden slocknade försvann han för våra blickar.
"Jag mått tacka er först, farfar för ni ha vari så mycke go' mot oss. Int vet jag om jag kan ta klockan åf er, å int fällen häller." "Dus-s-ka ta hvaa ja ge dej go-go-s-s-se! De är int för tid-ti-tidigt att jag få gö-gö-göra all-ri s-så li-lite de go-go-godt är." "De va-va-vardt så lätt ini mej nu nä- ja fi- fi- fick mej te å gö-gö-göra- de. Sp-sp- sp- Spring! nu på ra-ra-rappe.
Damerna lovade att vänta på honom med te trots det korta avståndet mellan Rue de Verneuil och Rue du Bac hade Laure av Madame de Châteauneuf utbett sig, att Edmée skulle få stanna över natten. Kammarjungfrun serverade dem förfriskningar och frukt inne i Madame Junots kabinett.
Öltullen är i Amerika 96 cents pr tunna och i England 1 dollar 75 cents. Te och kaffe äro tullfria för amerikanaren, men belagda med tull för engelsmannen.
"Bry er int om te sörje öfver de, mor", sade Ante, som satt vid sängen och försökte tvinga i modern vattenvällingen, som han nyss kokt i spisen. "Dom ta er, om ni vill eller int", flämtade den sjuka. "Ett sån't nödår, när alla mått förtjäna för att lefva. Och ingen som blir god mot er och bryr sig om er." "Vi gå härifrån mor.
Det kom för mej i natt de jag mått ta' i me allvar för te få'n tvättad och kammad, nu, när han int' ha Anna-Lisa." Hon lösgjorde sin ena hand och kliade sig själf, varsamt och omärkligt i hufvudet. Ante lade ned fånget med kvistar han burit in och kom Maglena till undsättning. "Du ska' väl skämmas te si ut sämre än en gris."
Hade husbonn hennes ihop slädar och skoflar och oljeverk, så hade hon ihop lingarn och lärftsväf och ullgarn te strumper och vadmalskläder, och till klädningar åt kvinnfolke." "Sånt kvinnfolk ville jag du skulle bli!"
Der fans inga andra gäster än de två och rummet hade en pregel af hemtrefnad som verkade lugnande. De sutto vid ett bord längst inne i hörnet, drucko té och åto smörgåsar; och när de slutat att äta flyttade han sin stol till hennes sida medan hon läste ett af hans bref, ett öppenhjertigt, missmodigt bref, från en berömd man.
Glasögonkarlen letade under mycket stånkande fram, ur ett gammalt blått hörnskåp med röda rosor på dörrarna, salt strömming och brödbitar. Han tog äfven ut en kaffekvarn, i hvilken han ur en näfverask hällde ned brändt kaffe. "Om jag skulle kunna få mala jag", sade Anna-Lisa försagd. Hon stod redan några steg närmare gröttallriken. "Så går jag ut efter mer te lägge på elden", tillfogade Ante.
Vi ha gått själf, för lill'stugan våran är tom på bå far å mor " Antes röst tog till att darra på ett oroväckande sätt. "Men ni har väl kommun och fattigvård. Det blir för den här socken te forsla en så'n här hop tillbaks dit." "Det är hårdår. Alla därhemma ha de smått. Ingen vill ta småstinterna för annat än te få pängar för dom och mor var så rädd om dom."