United States or São Tomé and Príncipe ? Vote for the TOP Country of the Week !
Strax efter honom kom Ludwig, knuffade den andre åt sidan och kastade sig på en stol. Bordet med kaffekoppar och likörflaskor var nära att stjälpa, då damerna alla på engång störtade upp. Lugna er! flämtade Ludwig. Jag har bara slagits. Och de kunde tryggt tro honom på hans ord, ty blod flöt ymnigt från näsa och mun. Brita sprang efter vatten och handdukar.
Målen ock framtidens lockande bild i tjusande färger... Bravoropen och skrattsalvorna fortforo, och han fortfor också. Slutligen hördes en röst: Fy fan, det är ju allvar! Man bildade grupper och pratade högt! Men han fortsatte ändå; hans bröst flämtade och hans ögon tårades. När han slutat föreslog kuratorn hans skål och utbragte ett hurrarop för »skalden».
Under hela vägen upp till Drottninggatan sade de ej ett ord, men de nästan flämtade bägge två. Hon stannade, släppte hans arm förskräckt och tog med handen över ögonen. Vi går in på Feiths nej, nej, vänta, inte där, jag är galen, vi går in på första bästa inte här på denna gatan kom å, ni unga dåre! Ni kunde just ställa till trevligt åt oss!
Blossen flämtade mellan granarna, den ena vagnen efter den andra uppslukades i den svarta skogen, och snart var svedjelandet tomt. Så skred tåget fram, så fort som mörkret och den oländiga marken tilläto. Singoalla hade stigit av vagnen och gick bredvid Erland, som ledde spannet vid tyglarne.
Jag kan ej, jag kan ej . . . flämtade Hanna upprörd. Jag måste ha honom bort. Han skulle visst lyda dig, inföll Alma. Kom bort nu, snälla, söta Hanna! Vänta, Alma, stanna . . . jag kan ej gå .
Broms smög sig ut i salen, stängde förmaksdörren och tände salslampan. Med eldgaffeln i hand gick han bort och öppnade dörren. Den inträdande tog ett hastigt steg åt sidan. Slå mig inte, slå mig inte, då går det galet. Det var Benjamin Hagelin. Han flämtade, och hans ögon hade en het glans, men det feta, skägglösa ansiktet var blekt som vanligt.
Allt detta gjorde på Elsa ett skärande intryck af upptåg utan mening, allt blef till lögn för hennes medvetande, allt utom den sanning, som flämtade i hennes bröst, brände och ville slå ut. Hon brottades med begäret att ropa högt: Han var icke sådan, han var icke den ömma make, den nitiska Herrans tjänare, som I tron. Och jag är icke den skuldlösa maka, I tron! Ty det var jag som drap honom!
Så talade Apollonprästen, medan lampans sken flämtade på hans vissnade ansikte. Hans gäst hade lyssnat med uppmärksamhet, men ville nu ej med någon framställd anmärkning mot hans åsikt förlänga samtalet, kanske fördenskull att natten redan var långt framskriden och den gamle tarvade vila. Krysanteus.
Då fick han plötsligt en förnimmelse av oerhört lugn, nästan stelhet, och under några minuter satt han fullkomligt stilla, utan att egentligen tänka på något. Han greps av en besynnerlig fruktan för att plötsligt uppge ett skrik, han kände ett begär efter att rusa ned för trappan och samtidigt ropa på hjälp. Jag måste, jag måste! flämtade han. Jag får ej, jag får ej, var hans nästa tanke.
Han svängde runt med henne, släppte henne. Och kysste. Det var inte någon broderskyss, sade Gusten. Frid, mina barn. Jag går på biografen. Akta er för Aposteln! Det syntes, flämtade Elsa. Det syntes över hela gatan. Hördes också. Nu går vi till Backarna. Vet du av, att vi ska bo på Backarna? Ja. Jaa, härmade han. Tänk att nu blir trädgården din och huset också. Är det inte roligt? Jo.