United States or Austria ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men om prästen, när han beser stället, finner att vitt hår saknas där, och att stället icke är lägre än den övriga huden, och att det är blekt, skall prästen hålla honom innestängd i sju dagar. Om det onda utbreder sig huden, skall prästen förklara honom oren, ty är han angripen.

En af dem förklarar dock alltsamman för ett skämt och går att lyfta en af kapuschongerna, troende, att damerna maskerat sig detta sätt. Han möter ett blekt munkansikte och blir förfärad. Nu blir försåtet klart för alla, ty man ser i detsamma äfven Lucrezia Borgia, som oförmodadt framträder tröskeln af dörren. DONNA LUCREZIA. I ären bos mig! Lucrezia Borgia!

Han hade sett statsråd, grevar och konsuler lyfta hatten. Svea rikes kronprins hade lyft hatten för honom, just för honom, och bevärdigade en vanlig borgmästare honom endast med en knapp honnör. Han beslöt att göra revolution. Nästa gång han mötte borgmästaren var hans ansikte blekt men bestämt.

Och aldrig har det ännu mellan Magnus och mig fallit ett ovänligt ord. Kom! Månen är uppe. Han tog henne med sig ut i svalgången. Den var full av inblåsta löv, att de gingo lika tyst framåt som en matta. Ekstolparna föreställde kvinnor och skäggiga män, som höllo varann om livet, och deras ansikten voro guldbelagda och glimmade blekt.

Just som ridån föll tyckte han sig i en loge se ett blekt kvinnoansigte, som han kände. Det klack till i honom. Han hade hela den sista tiden gått och invaggat sig i tron, att fröken Hagberg skulle komma upp till första föreställningen och nu fick han med ens en fullkomlig visshet. Det var hon.

Kölden hade "slagit sig", det kände han, varm han ändå hållit sig som dragare, och det förstod han, snön inte längre knarrade och skrek under fötter och kälkmedar, som den gjort förut dagen ända från det de alla, tidigt morgonen i norrskens-ljus och blekt månsken, dragit ut från den lilla gråa stugan.

Jag vill välja till vän en ann', Som ej sviker lätt som han, Som ej kysser mig våren ut Och försvinner, den är slut. Kom, o död, och mitt hjärta tag, Låt det hvila vid ditt i dag! Fast din brud är af tårar blind, Fast din flicka har mulen kind, Fast din ros icke mer är röd, Kom, o död, kom, o ljufva död! Hur blekt är allt, hur härjadt, vissnadt, dödt!

Det blev alldeles mörkt kring dem och fyrens ljus, som ännu ett ögonblick blekt och suddigt som en vädersol antytt vägen för dem, slocknade slutligen. Gusten fortsatte i starkt trav, och Carlsson följde gott han kunde; men han var fetlagd och kunde icke hålla jämna steg, blev andfådd, bad Gusten sakta av, men denne hade ingen lust att offra sig, utan sprang, sprang för livet.

Med blekt men lugnt ansikte lade han armarna i kors över bröstet och stödde sig mot bordet, framåt, mot henne. Jag tror det, jag är just inte rädd, men det låter som om ni ville ha en dom avkunnad över er vad skall jag göra? Ni har bekänt att, att ni ni har skrivit och sagt att ni älskar mig. Vad kan jag svara?

Hans rörelse övermannade honom, att han kom till att darra, och han stödde sig ett ögonblick mot dörrposten, innan han gick fram till henne. Hon låg tillbakalutad mot sängens kuddar, och i frostdagens klara solsken såg han, hur blekt och magert hennes ansikte hade blivit.