United States or Chile ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den tillhörde fröken Alma Hagberg från Malmö. »God dag, Ni», sade han i det han slog sig ner vid hennes sida. »Goddag.» Helsningen vexlades hviskande; den lille samhällsförbättrarens glasögon blänkte redan hotande uppe från katedern; det var omöjligt att få mera sagdt. Men William satt och undrade.
Hon försökte alltigenom att anslå samma ton af nonchalans, som han sjelf i sitt bref, men hennes brist på herravälde öfver formen gjorde att det icke lyckades. William läste det med ett litet småleende. Men han hade alltför stor lust att odla bekantskapen för att icke hålla korrespondensen uppe. Han satte sig strax till skrifbordet och svarade: Stockholm den 4 november. Fröken Alma Hagberg.
Den naturhistoriska iakttagelsen att det är mannen som väljer tycks åtminstone i detta fall vara föråldrad. Fröken Alma Hagberg hade vistats 14 dagar vid badorten utan att bilda kotteri. De bäste ungherrarne voro, då hon anlände, redan upptagne och af de nye, som uppenbarat sig, hade ingen fallit henne i smaken.
Nå så köp ett par dussin mössor! Men gå först till fru Lorentz och beställ frukost. Förstår Hagberg sig på det? Åja, så där! Löskokta ägg, kräftor, pannkakor, öl och brännvin. Är det klart? Höger om marsch! Underligt var det, men nog var nittonde kompaniet fulltaligt i torget om söndagsmorgonen. Efter frukosten beredde chefen sitt kompani en överraskning.
En dag då han i sällskap med fröken Hagberg kom att gå förbi den lilla bokhandelsfilialen i societetshusets källarvåning proponerade han att de skulle gå bort och se på hvad nytt som utkommit. Förestånderskan, som kände honom från gammalt, helsade honom med ett vänligt: »goddag herr Zimmermann!» och William började mönstra de på disken framlagda böckerna.
Hon har ätit sig fet och trind af giftet.» Fröken Hagberg smålog: »På två månader har min läkare proppat i mig åtta slags medicin. Och så sa' han att jag skulle gå till sängs; och jag låg beskedligt i 14 dar. Men så märkte jag, att det bara blef värre och värre. Då sa' jag att nu vill jag sjelf ordinera. Jag ordinerade en resa till Stockholm.
Jag lämnar inte ut uniformerna annars. Se så! Marsch! Hagberg går, men kommer igen på middagen. Hän är trött och arg. Nåå? Ä, de säga att de ge fan alltihop, för det är inte trevligt längre. Har Hagberg tagit ut uniformerna? Ja, så många det fanns sedlar på. De d a hade gått och sålt sedlarne också! Nå, men varför vill de inte komma, de andra då?
Han fick sålunda veta, att fröken Johnson var 16 år och skulle bli student, hvilket kusinen fröken Hagberg redan var; att de båda damerna vistades häruppe under moraliskt skydd af Almas tant, som var döf och att Alma rest mycket och var bekant med många konstnärer. På egen hand räknade William ut att »Alma» var föremål för den lilla fröken Johnssons stora beundran.
Dessa ögon tittade fram ur ett hvitt och fett ansigte utan uttryck; men ögonen sjelfva hade ett uttryck af godhet. »Det går inte att sofva?» »Nej.» De två reskamraterna komma i samspråk. Den blekfeta kvinnan var en fru från Malmö och samtalsämnet var gifvet då det visade sig att hon kände Alma Hagberg.
Några dagar derefter ringde en liten bleksjuk fröken på fru Zimmermanns tamburklocka och on röst med skånsk dialekt frågade Molly om frun tog emot. Fru Zimmermann reste sig från sitt skrifbord och gick den inträdande till mötes. »Det är fröken Hagberg icke sant? Välkommen.» Den lilla blondinen trädde fram till henne och räckte henne sin hand.