United States or New Caledonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då ringde det på tamburklockan och Tor sprang och öppnade. Kristin hade gått ned efter sodavatten och jag kom mig icke för. Det dröjde innan Tor kom igen. Men så kom han och vi frågade: Vem var det? Tor vinkade åt mig och vi gingo ut i tamburen, lämnande Bertil ensam. I tamburen stod en sluskigt klädd herre med en sorts portfölj under armen.
Nathanael gick in i portvaktsfruns bur och drog henne vänligt men bestämt från fönstret. "Mördare! Sablars blod! Brandkåren!" skrek portvaktsfrun i diskant, så att en lomhörd fru i nästa kvarter sade till sin kanariefågel: "Kvittrar du, lilla pippi?" "Nu mördar han henne!" sade allmänheten, och poliskonstapeln i butiken ringde efter mer förstärkning.
"Det är detsamma," sade hon för sig sjelf, "och det är äfven bättre så." Hennes samvete var utomordentligt lugnt och hon kom till det fasta beslut, att hon ej skulle köpa sig nya toiletter, såsom hon hade tänkt, och ej heller gå i sällskap. De följande dagarna tänkte hon endast på detta. Men hvarje gång det ringde på tamburklockan, ryckte hon till och trodde, att det var Nymark, som kom.
Det var besynnerligt allt detta. Han funderade mycket på vad som hänt. Han frågade Kerstin och farmor, men kunde inte få ett svar, som tillfredsställde. Han började bli mer och mer övertygad om att de lurade honom på något sätt. Hemma blev det allt tystare. Snart upphörde tanterna alldeles att komma. När det nu ringde på tamburdörren, var det mest karlar och pojkar, som lämnade ett kuvert.
Klockan var åtta och det ringde till morgonbön i stadens alla kyrkklockor, de stora och de små, alla på en gång. Ett järnvägståg brusade fram bakom oss rakt under bron, där den lilla lövgrodan satt kanhända. Skådespelaren, den bekante komikern, har kommit till stan och sitter på Grands veranda och berättar historien om bromsen.
Men hon är naiv. Och de fortsatte sina underhandlingar, i det han sa: Om du inte vore en lerkruka, skulle du inte vara rädd Hon genmälte: Vad skulle jag egentligen göra på ditt rum? Skulle jag ta handduken och torka dig bakom öronen? Fru Olga ringde helt lätt med nycklarna och gick. På ett gungbräde i en vrå av parken sutto Lotten Brenner och Lizzy Willman.
Förkrossad sjönk han ned i en stol och tog en grogg. Det ringde på telefonen, och han svarade. Det var hans frimärkshandlare, som ville skicka ett urval. »Skicka», sade Broman. »Men hör nu ni. Känner ni till den blå Mauritius!» »Ha, ha, ha!» skrattade frimärkshandlaren. »Herr Broman skämtar. Vem känner inte till den .» » Den! » Broman bleknade. »Hm!
På hans tamburdörr, som var försedd med en mattslipad glasruta stod ett otvetydigt anslag: »Träffas endast till kl. 7 f. m.» Ringde man på, öppnades en helt annan dörr i förstugan och en ondsint äldre kvinna stack ut huvudet och frågade: Vem är det? Svarade man då icke genast hövligt med sitt namn och sin nation, stängdes dörren för evigt.
Du kan inte tro, vad man har nytta av det. När vi bada Sara, så går det så lätt, men tänk, i går tog Jenny det två grader kallare och hon skrek inte alls, men när jag fick se det, hällde jag på, så det blev två grader varmare än annars och så har du väl hiss i hela huset? Ja visst, även i köksuppgången. Det ringde i telefonen.
När klockan ringde, rusade han mot dörren, utan att som de andra sakta resa sig upp och buga. Han fick till straff sitta kvar fem minuter. Han sprang hem, som om det gällt livet och störtade direkt in på Lillegård. Den var tom. Rabulisterna hade inte kommit hem från skolan ännu. Han satte sig att vänta på tröskeln till Kerstins trappuppgång. Men han hade ingen ro.
Dagens Ord
Andra Tittar