Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juli 2025
Samma stillhet och frid lade sig äfven öfver allt omkring honom, lifvet likasom afstannade i dödens närhet, besökande kommo och gingo med ljudlösa steg. Det dånade så ihåligt, då locket spikades igen. Den der stora grofva karlen i sina tjocka vadmalskläder hade ingen försyn eller fruktan för att störa den sofvandes ro. Klockorna ringde.
Och kedjan låg i lås. Aposteln ringde. Han ringde två, tre gånger. Då sade Louise, som hela tiden stått bakom dörren: Du behöver inte ringa, Paulus. Jag står här. Men jag öppnar inte. Du har ställt till med så mycket elände i dag, Paulus. Du har ljugit på lillebror och på flickan Sörman. Det där får du gå och ta igen, innan jag släpper in dig. Aposteln betänkte sig en stund.
Och om ingenjören icke var lika gudfruktig som Lagerström, så var han kanske å andra sidan heller icke lika knivig Alltså gjorde skomakaren våld på sina känslor, spottade i förstugan och ringde på dörren. Ja, se nu är en här igen, lilla snälla ingenjörn. Han ska väl vara som lite mjukare nu, sen stan burit sig så skamligt åt. Ja, sa' jag inte det?
Han låg länge vaken, ty han tänkte på Märta. Långt fram på natten somnade han äntligen med örngottskudden hårt pressad mot sitt bröst. Det duggregnade ihärdigt, och gatan luktade våt makadam, och klockorna ringde till högmässa, ty det var söndag. Tomas kom ut från en rakstuga, blek och med rödkantade ögon; han sov dåligt om nätterna på de sista veckorna. Han skulle möta sin mor i Jakobs kyrka.
Så skulle de säga Han satt ej längre och skakade i frossa. Han var het över hela kroppen Det ringde till middagen. Han gick ned i en stämning av kallt och högtidligt allvar. De tyckte inte om honom. De kallade honom falsk och högfärdig. Han brydde sig ej om det mera. Han var falsk och högfärdig. De visste inte, hur han skulle leva och hur hans liv skulle sluta. Han var ensam.
Då mannen skulle lämna sitt kontor, ringde det i telefonen och mannen fick ett kort meddelande om att han på dagen förlorat 50,000 kronor på börsen. Inför detta glömde han alltsammans. Både hustrun och pälsen. Men han gick hem. Då han kom till porten, mindes han plötsligt telefonsamtalet med hustrun.
Så här gick det till: Ringde upp stationen. Intet svar. Väntade i 3 minuter. Intet svar. Ringde på nytt. Intet svar. Du skall vara lugn, tänkte jag. Det tjänar ingenting till att bråka. Det blir inte bättre eller fortare för det. Ny signal.
Det smälte hop alltsammans till ett enda helt och det sjöng om, att jag vunnit en skatt, som icke kunde delas eller förvandlas, men som skulle vara min, så länge jag förstod, att den endast växte i tysthet för mig. Men under allt detta plågade mig den tanken, att jag, utan att vilja det, ändå skrämt henne. Den plågade mig tvärt emot hennes egna ord, som ännu ringde mig i örat.
Och klockan ringde till nästa rast. Ute i trappan stod Göran för att ta emot honom. Han följde honom hack i häl ut i bulevarden och tog honom broderligt i ärmen: Du ser ju, att ja tycker om dig och hur ja vill hjälpa dig. Du ska både få kniven och tre karameller om ja får se din nya häst. Kniven ska du få nu och karamellerna ska du få på lördag. Säg, du, bara ja ! Ingen å di andra.
Och då han till sist öppnade dörren, då klockan ringde och fröken Persson kom ut i butiken med pincené på näsan och det alltså ej fanns någon återvändo, då kände han sig som en person, som bränt sina skepp, som begått någonting så oförnuftigt, så dåraktigt, att handlingen i ett slag förändrat hela hans liv. Han sprang ej tillbaka hem.
Dagens Ord
Andra Tittar