Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Valdemars blick irrade över honom utan ro. Så får jag också taga hjälpen från människofunder. Än ligger järnet från Stålberget onyttjat kvar på kyrkvallen. Broder, än kan jag låta smida två fjättrar. Också jag kan det... älskade broder. Harporna! För all barmhärtighets skull, harporna! ropade de svarthåriga Folkungarna, och guldsöljorna ringde mot bordskanten.
Hon ringde, bad kyparen sända sakerna till ångbåten och betalade sin räkning. Hvad tänker du på, Lisi? Jag tänker på hvar och i hvilket tillstånd jag skall se dig nästa gång. Svårt att veta. Kanske som barmhertighetssyster. Tror du? Eller kanske ser du mig aldrig mer. Du hör blott talas om ett och annat, som kommer ditt lilla fromma hufvud att svindla. Har du någon enda värklig vän, Agnes?
Några dagar derefter ringde en liten bleksjuk fröken på fru Zimmermanns tamburklocka och on röst med skånsk dialekt frågade Molly om frun tog emot. Fru Zimmermann reste sig från sitt skrifbord och gick den inträdande till mötes. »Det är fröken Hagberg icke sant? Välkommen.» Den lilla blondinen trädde fram till henne och räckte henne sin hand.
Men hon längtade så brännande efter en människa, och Knut Herman hade lofvat komma. Det kunde icke ringa på entréklockan utan att hon sprang till dörren för att öppna och se, om det var han. Minuterna svällde och svällde. När skulle denna evighet taga slut? När skulle hon få dö? Nu ringde det. Nu måste det ju vara Knut Herman. Hon gick nedför trapporna och öppnade.
En del kvinnor äro ju så uppfinningsrika. Så man hinner inte undra över dem. Så en afton, var mannen på sitt kontor. Han ringde hem och pratade med sin hustru. Kommer du snart hem, sade hon. Ja, snart tar du emot mig? sade han. Kom, sade hon. I päls? sade han och skrattade. Då ringde hon av.
Hon hade hört hans namn, tills det nästan ringde för hennes öron och hon blivit nästan sjuk av ångest, tills hon blott längtade efter att gå ifrån alla dessa människor så viktiga och skadeglada att få tiga och få gråta i fred. Hon hade i afton träffat en kvinna, som om än på ett annat sätt tycktes vara lika upptagen som hon själv av den italienska arméen och dess befälhavare.
När klockan ringde långt borta som i en dröm och han kommit in i klassrummet, sjönk han ned på sin bänk, framåtlutad, med huvudet i händerna. Runt omkring stojades det. Ett radergummi flög genom luften. Han fick en papperstuss i huvudet. Han brydde sig ej ens om att se sig kring för att upptäcka, vem som kastat den. Vad rörde allt detta honom? Han stod ju utanför.
Hon satte sig hastigt upp och lyssnade. Kunde det vara han som ringde. Men han hade ju nyckel till entréen. Det låg veck mellan ögonbrynen och den sträfva luggen stod uppstruken från pannan. Det var som hade de skarpa ögonen och den halföppna munnen gjort gemensam sak med hörseln för att uppfånga minsta ljud. Så sprang hon hastigt fram till spegeln och ordnade sitt hår.
Allt började gå runt för Wolfgang. Nej, det fick gå bäst det gitte han skulle väl av flickans sätt i alla fall på något vis kunna sluta sig till, om hon vore att lita på eller ej. Det ringde. Cramer, tänkte Wolfgang. Gott fort in i rollen. Mycket riktigt.
De högtidliga och spänningsfyllda dagarna hade gjort Stellan nyfiken. Varje gång det ringde frågade han: Vem var det som kom och vad hade de mä sig? Kerstin svarade: En räkning. Till mig? Nej, inte till honom. Till slut upphörde det alldeles att ringa på tamburklockan.
Dagens Ord
Andra Tittar