United States or Isle of Man ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige. På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket. Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja. Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
Frid vill Herren i det höga, Bjuder, skyddar, älskar den; Fridfull ligger för hans öga Utan gränser himmelen; Frid och kärlek är den ton, Änglar sjunga kring hans tron; Frid af fromhet, nåd, försoning, Det är lifvet i Guds boning. Frid på jorden, skall den komma, Innan jordens dag är all? När slår stunden, då den fromma Utan strid här lefva skall?
De sökte också upplifva minnet af de lärdomar de inhämtat vid sin moders knän, och aldrig glömde de att hvarje morgon och afton bedja till Gud. De fromma sånger, som de ibland med sina klara barnaröster sjöngo, väckte alltid stor beundran hos deras hedniska omgifning.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand. Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning. Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop. Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
Vad nu mer är att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde, efter vad föreskrivet var i HERRENS lag, och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar Och folket i landet tog Josias son Joahas och gjorde honom till konung i Jerusalem efter hans fader.
Gör jorden till din boning, O Gud, som först hon var, Låt gälla den försoning, Din Son oss vunnit har! Då skall hon bättre blomma Och bättre frukter ge, Då skall ock här den fromma Ej mer blott jämmer se. N:o 314. Sommaren. Din klara sol, o Fader vår, Vidt öfver ond och god uppgår, Gör luften mild och dagen ljus Och klär i fägring jordens grus.
Fromma människor uppdiktade och utbredde de orimligaste historier, i tron att de därmed gjorde Gud en välbehaglig gärning, man beklagade mina stackars barn, som hade ett slikt vidunder till mor, o. s. v. Och själffallet utöfvade alt detta en återvärkan på mig.
Om vi vår vilja fått, Om du oss hade gifvit Allt, hvad som önskadt blifvit, Ack, hur då illa gått! Hvad är, som oss behagar? Jo, att i lustar gå. Men du gaf klara dagar Och mulna likaså. Där modet blef för stort, Där lät du sorgen komma; När sorgen gjort oss fromma, Kom trösten lika fort.
Sveriges drottning bliver hon icke, men i stället bliver hon en frimodigt undergiven kvinna, som fått frid med sin Gud. För den skull, k. fru Moder, skall du inte banna din envisa dotter, att hon så dumdristeligen givit sig ut på havsens isar i detta ärendet, det ändock på sistone torde varit till någon fromma.
Vill du då vredgas på oss evinnerligen och låta din vrede vara från släkte till släkte? Vill du icke åter giva oss liv, så att ditt folk får glädjas i dig? HERRE, låt oss se din nåd, och giv oss din frälsning. Jag vill höra vad Gud, HERREN, talar: se, han talar frid till sitt folk och till sina fromma; må de blott icke vända åter till dårskap.