United States or Ireland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Skulle man i hennes fägring blott vilja se uttrycket af den svaghet för vackra figurer, som vi, diktens män, gärna röja, så inrymde man den en för inskränkt betydenhet. Här är den nämligen nödvändig, ja, man kunde säga gifven henne af gudarne, icke af skalden. Hon måste vara skön, för att hennes rykte skulle spridas och hinna Hjalmar.
Hon upprepar sorgset det farväl, han säger till bilden i källan, innan Trött han lutar sitt huvud ned i det saftiga gräset, lycker de ögon till, som tjusats av ägarens fägring. Ännu sedan sitt rum han fått i skuggornas boning, speglar han sig i den stygiska våg. Najader, hans systrar, sörja och klaga hans död och offra hans skördade lockar. Nymfers, dryaders klagande rop gentagas av Eko.
HYLLOS. Underbara ord af dig! Du svärmar, fader! EUBULOS. Svärmar! Nej, jag visar blott En senväckt fjäril naken höst och säger: Här, Här glödde sommarns fägring. HYLLOS. Kan jag sluta ren? Är grafven djup tillräckligt? EUBULOS. Mer än nog för allt, Hvad Salamis har kvar af flyktad härlighet. HYLLOS. Kan nu jag gå att spana, om Tekmessas vård Har kunnat väcka främlingen ur dödens sömn?
"Jag var i går gäst hos er ambassadör och såg huru ni sjelfva gjorde eder besvär att dansa, i stället för att låta edra qvinnor dansa för eder. Underbart! Underbart! Så många obeslöjade qvinnor, så mycken fägring! Allah, allah, det är för mycket för en rättrogen att åse. Hvilka ismenniskor J måtten vara, som tillåten edra qvinnor så visa sig för allas ögon. Jag talade med några af dem.
Ty liksom djuret aftager i liflighet och fägring, i den mån människan tvingar det under sina ändamål, så synes äfven naturen förtvina, ju mer den kufvas af mänsklig flit och omtanka, och sålunda blott i sitt otamda tillstånd äga sin fulla skönhet, blott i sitt tamda lämna människan fri tillgång till sina outtömmeliga spenar.
Ingen vänlig blick, glad öfver din tankes fägring, kunde då mera glädja ditt hjerta; hvarje hånleende, hvarje omild sträfhet var ju då i alla fall förbi! Jag mins en saga, den liknade ditt öde. En ung qvinna hette Dunkla.
Hälften af mina ägodelar skola vi helga åt din Guds hus, och du skall vara min herre". Ett år hade Bani och Simrith bott i en stad, en timmas väg från Jerusalem, och Bani var en af sitt folks öfversta, och Simrith hade suttit i kammaren och spunnit och väfvit kosteliga tyger, men nu satt hon nästan hela dagen blott hos sitt barn och gladde sig öfver dess fägring.
Kraft, fägring, fröjd och frid, De kommit och försvunnit, Det har jag sett alltid. Hvad fast man kunde kalla Står ej på jordens grund; Som hafvets vågor svalla, Här svallar stund på stund; Ett haf är tiden här, Den starkaste måst falla, När hans våg kommen är.
Den unge fursten talte: "I denna lugna boning, En dyr väninnas fristad, Af veka händer vårdad, Sin blomstersjäl min blomma Har vecklat ut i fägring, Hon lärt att känna mycket, Att lösa mången fråga; Ett vet likväl hon icke, Hvaraf min sällhet kommer, Då hennes kyss jag möter."
De taga för mycket rum, säger ni, och gifva ingen frukt! Det märkes, att sommaren var längre hunnen, då ni var här. Kom nu, så skall ni säga annat. För min del älskar jag dem från barndomen. Deras friskhet fägnar mig, och deras fägring blomningstiden är en frukt för min själ.