United States or United States Minor Outlying Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Oihonna, din läpp är stum, Gif svar", så talte Morannal nu, "Hvi glesnar klangen af svärden? Finns Morvens ära ej mer?" Han sade. I bäfvan gaf Sitt svar Oihonna: "O fader, gläds! Snart, snart är sagornas Hjalmar En blodlös skugga på skyn. Han sviktar, hans hjälm är bräckt, Han mött tre söner af dig, o kung, Han kämpar ensam. I häpnad Står allt vid drottarnes strid.
Det enda de ägde i överflöd voro vapen och dessa av mångfaldiga slag, från den spikslagna klubban alla donatisters älsklingsvapen, som de givit namnet Gideon eller Israeliten till de hjälmar, spjut, svärd och sköldar, vilka de hemfört som segerbyte efter slagna legionärer.
Fram till sin gamle vapenbroder Steg han och hof till darrande ord sin röst: "Kung, Hjalmar skall föra ditt svärd En gång, när själf du hvilar med maktlös arm, Skydda ditt land och fjärran väcka Minnet af Fjalar än, där det slumra vill. Dröj längre då ej i ditt val! Brant står vid stranden klippan, och nedanför Väntar i tystnad svala vågen; Lätt som en gnista slocknar din dotter där."
Han såg På Hjalmar först, såg länge, hans anlets natt Klarnade, blott till afsked tycktes Stilla hans öga sjunka på dottren nu. Hon mötte hans öga och log, Mot fadersbarmen lutande kinden trygg; Darrande satt kung Fjalar åter, Gudabekämparn skalf för ett värnlöst barn.
Nu taga riddarna landet. Se, se, det flyger duvor över deras hjälmar! Hertigens skara växte beständigt. I mitten vaggade på fyra stänger en liten himmel av svart tyg. Under den bars sakramentet åt de döende och en hoprullad fana, omlindad med ett förseglat silkestyg. Det var det heliga eriksbaneret. Men det blå magnusbaneret med det gyllne lejonet och snedbalkarna fördes av Tyrgils Knutsson.
Skall Morven i glans stå fram, Dess kämpar blöda med fröjd i dag? Finns blixt, o Gall, på din båge, Bor död i Clesamors spjut? Och Rurmar, min tredje son, Som slår din harpa i Finjals sal, Förstår du tvinga med svärdet En ton ur hjälmar, också? Mig tyckes, att ljud jag hör, Kring Loras stränder en klang af stål. Se ut, hvad ser du, o dotter, Gå Shelmas härar till strid?"
Och drabbande stålet klang, Och Morven hörde med tjusning än Ett sent, halft döende eko Af ljud från Ossians dar. Då hejdade Hjalmar rörd Sin hand, som måttade dödens hugg: "Håll, yngling", talte han, "spara Jag vill åt sagan ditt lif. Mig gläder din morgons glans, Din dag skall stråla af sol en gång; Kom, räck mig handen försonad Och lef för bragdernas fröjd!"
Och nu framstörtade hela spökhären av hoppande jättehuvud och grinande hästskallar, och bakom följde i tät fylking krokarna, som skulle draga ryttarna ur sadeln, och bredyxorna, som skulle klyva deras hjälmar. Spikklubborna svängdes, spjuten stungo, och länge behöll valdemarsfolket övermakten. Men då strök en grå rad av helt och hållet järnklädda män fram vid ena sidan som en rad av ulvar.
Under deras befäl stod en krigshär av tre hundra sju tusen fem hundra män, som stridde med kraft och mod och voro konungens hjälp mot fienden. Och Ussia försåg hela denna här med sköldar, spjut, hjälmar, pansar och bågar, så ock med slungstenar.
Däremot fulländas just genom det friska, manliga draget hos Hjalmar, att med vapen genomdrifva sin vilja, den karaktär hos honom, som redan tidigare gjort honom intressant och dyrbar för Oihonna.