United States or Pitcairn Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag erinrar i synnerhet här om hvad redan förut blifvit antydt, att Oihonnas uppträdande i Morven icke bör betraktas som en tillfällighet, utan som en afsiktlig styrelse från de makters sida, hvilkas storhet och seger var förbunden med Hjalmars.

Upp från mossiga hällens säte Stod Oihonna vid ynglingens ord, Tog hans hand och i glansen Af hans frågande öga såg. hon talade: "Främst bland bröder Var mig tidigt, o Clesamor, du, Du, som ensam i Morven Älskar strålen af svärdets brand. När från Shelma du for att söka Bragders ära i främlingars land, Följde ofta min tanke Öfver hafvet den väg, du tog.

Skepp hade jag nio; med män Till hundrade från hvarje i land jag gick. Mötte med dubbel makt mig Morven, Glimmande stolt mot gryende dagens rand. Två stodo stranden vi kvar, Jag en och Sjolf den andra, när kvällens sky Bleknad i väster sam och månen Sänkte svärdets skördar sin blick af frid. föll sig vårt ynglingadåd.

Gudarna behöfva icke gripa våldsamt in i händelserna, de hafva styrt , att Oihonna kommit till Morven, de behöfva icke synas nu i själfva striden, det hade varit mera grott och mindre mäktigt. De veta, att Morannal icke kan korsa deras afsikt. Förhållandet är detsamma i de följande scenerna i sången.

Genom det skenbart obetydliga, genom det under vattnet dolda lilla rodret styres kolossers lopp; foga de himmelska blott ett obemärkt roder vid händelserna, och de i deras plan. Dikten öfvergår nu till Oihonna. Att hon kom att hamna i Morven, däri torde vi längre fram kunna finna en afsikt; hvad som närmast möter vår uppmärksamhet är, att hon skildras såsom skön.

"Flicka", hördes hans ord omsider, "När jag ser dig, försvinner min själ Utan mål i din anblick, Som i dagen en dimma sprids. Ej jag äger ett namn, som minnet Stolt skall spara åt kommande år, Blek är kinden, min ungdom Vissnar tidigt i sorgens luft. Dock förstod jag att älska kraften, Fick för bragdernas ära en röst, Slog jag harpan, i undran Hörde Morven dess toners storm.

Skall Morven i glans stå fram, Dess kämpar blöda med fröjd i dag? Finns blixt, o Gall, din båge, Bor död i Clesamors spjut? Och Rurmar, min tredje son, Som slår din harpa i Finjals sal, Förstår du tvinga med svärdet En ton ur hjälmar, också? Mig tyckes, att ljud jag hör, Kring Loras stränder en klang af stål. Se ut, hvad ser du, o dotter, Shelmas härar till strid?"