United States or Hong Kong ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon upprepade denna fråga hundrade gånger för sig själv under nattens tystnad och varje gång stodo i eldsdrag för hennes minne konungens ord och blick denna olyckliga kväll. Vad hade hon förbrutit sig för att kunna förråda sin vän? När och var hade hon mot sin vilja ådragit sig denna kungliga ynnest, vilken hon måste betrakta som ett förräderi mot vänskapen?

"Låt vara , en flicka I gröna skogen bo: Ock henne vill jag höra till Med ömhet och med tro, Vill älska dig och öfva mig I tålamod och fog Och tjäna den, du tar till vän, Om hundrade du tog." "Mitt enda väl, du trogna själ, Hvem finner fläck hos dig? Ej såg jag en som du ren, kär var ingen mig.

Väcken mig, när Jeppo slutat. JEPPO. här är historien. Det hände år fjorton hundrade åttio... Fjorton hundrade nittiosju. JEPPO. Rätt! 1497, en viss natt mellan onsdagen och torsdagen... GUBETTA. Nej, mellan tisdagen och onsdagen. JEPPO. Ni har rätt. Denna natt såg en färjkarl vid Tibern, som hade lagt sig i sin båt vid stranden för att vakta sina varor, någonting förskräckligt.

Och han var färdig, gick hon med honom längs golfvet, söfde honom med små barnsliga vaggvisor och med hundrade kyssar.. lyckligt! Nadja skulle säkert icke komma förr än fram natten, och gemålen han satt väl » klubben» tills det blef morgon. Hon sköljde den svarta tuten om och om, vände den och sköljde den nytt. kysste hon den och betraktade den vänligt.

Länge, länge, för många hundrade år sedan, Finland ännu icke hade kommit under svenska väldet, stod en udde i Saimen en ståtelig gård, och der bodde en slägt af det gamla Savofolket, stolt och mägtig.

Vår lilla vän steg åter ned från sitt observatorium, synnerligen missnöjd och rådlös. Vid en skymt af ljusskenet ur Sannas fönster syntes hans anlete draget i hundrade bukter, och hans hand låg arbetsamt bakom örat, liksom för att räfsa tillsamman allt, hvad där kunde finnas af fintlighet och förslager. Ingenting ville hjälpa.

Men fabrikören fick icke halva värdet. För att täcka förlusterna, höjde fabrikören räntan och gjorde saker, som tangerade strafflagen. Därigenom blev indrivningen ytterligare försvårad, osäkerheten större. Det hade gått hål säcken, slantarna rullade. Och det gick inte att laga, det sprack vid lappen och det sprack hundrade andra ställen. fick J. A. Broms maran mitt ljusa dagen.

Men mera om detta i sista kapitlet. Den frågan uppstår nu: Skola några af de våra kunna frälsas under sjelfva vedermödan? Det är svårt att svara en sådan fråga. Dock jag ärligt säga, att om jag skulle lof att välja emellan att se några af mina ofrälsta slägtingar ofrälsta eller blifva qvarlemnade ofrälsta, skulle jag hundrade gånger hellre välja det senare.

Hennes förmyndare hade den godheten att tillåta henne att, hvad ort hon ville, lefva af de penningar hon sjelf med strängt arbete förtjenat; och det var bra och mera, än en gammal mamsell har rättighet till. Också hon flyttade till Stockholm. Mins någon numera "Hundrade minnen från Österbotten?"

Jag skulle ha radat upp halskedjor och silvertackor och för väl hundrade gången räknat vart mynt i påsarna. Därefter skulle vi gått och räknat trälarna, och jag skulle ha nämnt var och en vid hans öknamn. Du skulle ha fått se, hur välfödda och hur varmt klädda de stodo allesamman.