United States or Turks and Caicos Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sen och jag finner det själf, hur tokig jag blir, då han nalkas Ser han så innerligt vänligt och käckt och förtroligt uppå mig, Liksom vore vi ren sen länge bekanta och syskon.
Det fans hos begge en oklar längtan efter något bättre, än det deras lif och tankar hittills innehållit. Bertha tågade vid Vernas sida, och Bella vid Ainas. Allt efter som qvällen framskred, blef det lättare att gå, och skulle icke deras fötter varit så ömma, så hade vandringen varit en ren njutning. Solen sänkte sig allt rödare bakom tallskogen i vester.
Dock mera mildt med hvar minut, För hvarje steg, hon tog, Och mera tankfullt än förut Hans sorgsna öga log. En aning grep hans hjärta visst, Han tycktes veta, hvad hon mist. Han tycktes vänta: och hon kom, Som om ett bud hon hört, Så tyst, så lugnt, så visst, som om En ande henne fört. Hon kom. Vid nattens bleka sken Hon såg den fallne svensken ren.
Men om den ljusa fläcken bliver oförändrad där den är och icke utbreder sig, då är det ett märke efter bulnaden, och prästen skall förklara honom ren.
Glad han i afton väntade hem från Åbo sin enda Älskade son, ett år, om ej mer, ren saknad i hemmet. "Går din examen väl och du kommer med hedrande vitsord, Bjud då gärna en fattig kamrat till sällskap för sommarn, Ty här vandrar du ung bland gamla och ledsnar väl annars." Så han skrifvit, och nu han satt vid sin pipa förnöjsam, Väntande båda, förnämligast dock den älskade sonen.
Emellan oss är sjö, är fjäll, Är mo med furu på, Emellan oss är dag och kväll Och kanske natt också. Solen några purpurdroppar Ren på österns skyar stänkt, Och på buskar, blad och knoppar Daggens pärleskur sig sänkt. Skogens alla fåglar svinga Jublande från topp till topp, Tusen glädjeljud förklinga, Tusen stämmas åter opp.
Se, hans anlet Byter färg; han döljer sig, han tvekar, I den ädla kvinnans anblick fången. Denna bild, hur lik, och dock hur olik Den, som, en gång skådad, outplånlig I hans halft förbrunna öga stannat! Sin slafvinna sökte han, den forna Vårligt ljufva, rosenlika tärnan, Och en mor, en bleknad mor han finner, Tidigt ren i lifvets allvar mognad, Med försakelsens och sorgens adel Kring sin panna.
TEKMESSA med sin LEDSVEN. TEKMESSA. Hur långt har solen hunnit nedom skogen ren? Säg mig, min ledsven, färgas skyn af purpur än? Jag känner kvällens ljufva svalka kring min kind, Fast inga fläktar röras. Blir det natt en gång? LEDSVENNEN. Ännu är dagen vaken, fast med mattadt ljus. O drottning, blod kan hinna spillas ymnigt än, Förrän dess färg ej skrämmer skådarns öga mer,
Och hvad jag gerna ville vara en ren, hvit engel som satt på din sängkant och spelade på gullharpa medan du sof! Brinner ampeln i taket? Är dess sken ljus- eller mörkrödt?
Hvarför skulle föräldrarne låta honom lukta på äpplet och så rycka undan det? Han började längta ut, hvart som helst. Hans ställning var falsk, och han ville ha den ren. Ner eller upp, icke emellan hjulen och krossas! Derför gick han också en dag till fadern och bad att få sluta skolan. Fadern gjorde ögon och frågade hyggligt hvarför.
Dagens Ord
Andra Tittar