United States or Tajikistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Eldsvådenatten hade sonen Elis Eberhard kommit in till honom och sagt: Far, far! Nu brinner det i skorsten igen och elden har tatt i skräddaregården. Komministern reste sig och gick bort till fönstret. Ja, sade han, elden är smittsam. Alldeles som elakt lynne. Han återvände till kaminen och satte sig.
Denna omständighet grep honom djupare än hela eldsvådan, åtminstone klarnade hos honom nu den föreställning tydligare än någon förut, att en högre makt i vrede beslutit straffa staden och därför betagit äfven trumman styrkan att kalla folket till hjälp. "Ingen klämtning", sade han därför med sorgligt saktmod, "ingen skrämma; folket sofver, och vår arma stad brinner upp.
Hvad är å färde? Hvarför åkes här, hvarför ropas här? Är då elden lös, efter jag hör larmtrumman?" "Tag ert förnuft till fånga, herr Gyllendeg, och begrip då en gång, att er gård brinner ned rubb och stubb", sade generalen, som började frukta, att den vördige bagaren förlorat förståndet, "det är ju för att bärga lifvet, som ni nödgats rymma hus och knut, minns ni icke det?"
Sagdt; ett sken af hög förklaring i hans anlet nu sig spred, Och han tryckte manligt hatten på soldatens hjässa ned; Men han talte hjärtat brinner än af glädje i mitt bröst, När jag tänker på hans uppsyn, när jag minns hans ord och röst.
Berget hade störtat in och för alltid skilt far och son från hvarandra. Förskräckt sprang han tillbaka och ropade sin sons namn han kunde ej tro annat, än att gossen blifvit krossad af stenarna. Slutligen tyckte han sig likväl höra ett svagt ljud tränga fram ur stenmassorna. "Lefver du, min gosse?" ropade han. "Ja, far, men mina ben äro visst krossade." "Hur är det med lampan, brinner hon?"
Hos honom skall jag utverka ett varningsord till dig och hertigen. Det är sent att varna, när golvet redan brinner. Han tryckte Valdemars hand mot helgedomsskrinet och vände sig till folket. Vid Vår fru och helge Erik svär konungen och lovar att redan i morgon dag börja en ångrande botgörares färd. Drabbe annars bannstrålen den förlorade!
På vår konungs dag drucko sig furstarna febersjuka av vin; själv räckte han bespottarna handen. När de med sina anslag hava eldat upp sitt hjärta likasom en ugn, sover bagaren hela natten; men om morgonen brinner elden i ljus låga. Allasammans äro de heta såsom en ugn och förbränna så sina domare; ja, alla deras konungar falla, ty bland dem finnes ingen som åkallar mig.
Ja ja, mig går det inte för när, återtog pastorn, men är det så som man säger, att det gällde drängen, så vore det synd för gossens skull. Å, det är ingen fara åt gossen, och sämre styvfar har mången fått. Jaså, det är så däran i alla fall, kan jag höra. Brinner det så fasligt i den gamla kroppen, att hon inte kan hålla sig längre? Nå nå, köttet vill ha sitt, hähähähä!
Varför brinner hans vrede så starkt?» Och man skall svara: »Därför att de övergåvo HERRENS, sina fäders Guds, förbund, det som han slöt med dem, när han förde dem ut ur Egyptens land, och därför att de gingo åstad och tjänade andra gudar och tillbådo dem, gudar som de icke kände, och som han icke hade givit dem till deras del, därför upptändes HERRENS vrede mot detta land, så att han lät komma över det all den förbannelse som är uppskriven i denna bok.
Mörden mig icke och tagen icke bort det lilla, jag sparat, fattige man. Gud bevare mig, hur skall jag få den jästsmulan unnan, som Sanna sprang och tiggde lös hela dagen i går. Gode vänner, jag ser er icke, men känner er välmening. Hvad skall jag göra? Lämnen mig icke i nödens stund! Herren bevare mig, brinner min gård?"