United States or Ecuador ? Vote for the TOP Country of the Week !
Enskilda Banken lär ha ett gott namn. Och så finns det ju andra, mindre banker. Men de äro nog inte så säkra. Då går jag till Enskilda Banken. Vem är direktör där? Wallenberg. Jaså, han. Då går jag till honom. Det är fel. Man går till kamrern och lämnar en växel med säkra namn och så får man komma igen och så vidare. Jag går direkt till Wallenberg. Det är bekvämare och ser bättre ut.
»Varför kör ni inte vidare?» frågade en vass röst. »Och vem är det ni talar med?» »Jaså, frun, ja!» sade kusken. »Henne hade jag så när glömt. Herr Erlandsson! Herr Erlandsson!» Det fanns både förebråelse och en viss grad av beundran i tonen. Men Erlandsson reagerade inte. Slöheten hade oåterkalleligen sänkt sig över hans psyke och med fumliga händer fick han upp ett par tior ur plånboken.
Han är trött på sina leksaker och det är ännu tre långa timmar tills Anna-Clara kommer från skolan. Men han går ändå upp till oss. Då jag öppnar dörren, står han i förstugan och frågar: Ä Anna-Clara hemma? Nej, säger jag, hon är i skolan. Jaså, säger Sten, och så stå vi där. Stig in ändå, säger jag, och se hur vi ha det! Så har det gått till många gånger.
Hon brukade gifta bort Abraham med dockan Vera. Det skedde medelst några hastigt frammumlade besvärjelser. Och sen brast stormen lös! Jaså! Det var besynnerligt. Tycker du, att det här är ett kristligt leverne? Kanske att du ska vara full varenda dag? Jag är inte full, sade. Abraham. Jaså? Inte det? Du kan ju inte stå på benen. Nog får en tåla att du tar dig ett glas, eftersom du är karl.
Nej, nu ska jag väcka Lillen, så ni kommer i säng innan det blir dager. Jaså, han tyckte jag är så blek. Ja, han har rätt. Måtte hans dar bli gladare än mina! Men, nu se'n Esbjörn är nermyllad blir det kanske lite lättare för mig jag tror att han på sistone ångrade sina villors väg och blef en bättre människa. Och då är det ju som han vore min gamle Esbjörn igen från ungdomsdar. En pojke för sig.
»Går fröken aldri ut och går om morgnarne?» försökte han sig änn en gång. »Jo, det gör jag ofta.» »Fröken fröken har inte lust att gå ut en liten tur? Det är så vackert väder.» Det gled som skuggan af ett leende öfver hennes drag. »Jag är klädd i morgonklädning», sade hon. »Jaså. Ja ursäkta.»
Han skyndade till sin plats med hjärtat bultande, han satte sig likblek och tog en tidning liksom för att dölja sitt ansikte för denne trötte gäst mitt emot. Detta var således den man han den broder vars hustru det icke var honom lovligt att taga här satt han trött jo jo jaså och här satt hans hustrus älskare, som mellan akterna kysste vilken krogflicka som helst.
Ja, vad är det med honom? Säg, ä dä fint å va direktör? Det beror på. Finare än å va officer? Hans far var vid gott humör och svarade fördenskull: Är du alldeles förbannad! Varför frågar du det för resten? För ingenting. Han gjorde några slag fram och tillbaka på golvet. Slutligen frågade han: Va hetter han? Davidson. Han hör till judarna Davidson i Norrköping. Jaså. Varför frågar du det?
Ja visst håken ska du sova, sade gumman, vände honom åter mot väggen. Jaså, det var underligt, tänkte mor i Sutre. Jaså, det var jag. Till sist. Det hade jag aldrig grunnat ut själv. Jaså, det var jag, som skrämde pojken. När gjorde jag det, tro? Ja, en kan inte gå med silkesvantar jämt. Men det hade jag aldrig grunnat ut själv. Det blir något att berätta för Stava.
»När blir man värdig att komma till himlen?» »När man blir äldre.» »Jaså! Ä' barn ovärdiga? »Nej, inte när di ä' snälla.» »Om barn dör, hvart kommer di? »Till himlen...» »Hva' gör di där?» »Sjunger.» »Hela da'n?» »Ja.» Efter en stunds paus: »Blir di inte hesa då, mamma?» »Fråga inte, jag vet inte alls sådant där.» »Hvad får di för mat i himlen?» »Det vet jag inte heller.»