United States or Liberia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Till sist sade han: kan ni väl begripa att ni inte kan och fråga honom om va han vill ha? Varför inte ? Varför inte ? Ä du dum? Förstår du inte en enkel sak?! Percy såg honom med vidöppna ögon. Stellan gjorde ännu en konstpaus för att ytterligare känna sitt oerhörda övertag. Och , slutligen, kom det, med tonvikt varje ord: Men ja vet, va di önskar sig!

Vi måste allvarligen förehålla vår kollega och konkurrent i Venedig, Gazetta di Venezia, att icke kränka det svenska fosterlandet med sanningslösa uppgifter.

»Nej, jag var inte galen en gång till», svarade hon, »att i onödan dra till huset ett sådant spektakel. Jag tål inte de oduglingarne, som inte ha en förnuftig tanke i sina hufvuden, nej, tacka vet jag reelt kvinnfolk, di ä' åtminstone människorKamrern var af samma tanke, äfven han misstrodde männen. Hvad hade han icke lidit för deras skull!

Och ibland skrattade hon. Någonting besynnerligt måste det i alla fall vara. Hennes ben voro tjocka. Det fanns ingen, som hade tjocka ben, som hon. Varken Kerstin eller ens Ida i köket. Han hade själv sett efter. Och de blevo tjockare för varje dag. Varje morgon, han kom in till sin mor, var hans första fråga: Har di blitt tjockare, mamma? Gamla Kerstin påstod, att det fanns vatten i dem.

Vad är det om? frågade Daniel, fick inte svar. Har du haft sönder käpphästen? Nej, den stod i stallet och åt. Vad är det om ? upprepade Daniel. Pojken lyfte långsamt och betänksamt sin becksvarta tass pekade mot skogsbrynet. Dennasse är di, sade han. Allihopa. Vilka? undrade Daniel, fällde yxan. Han såg mot skogsbrynet och upptäckte en svart fläck, som tycktes orörlig.

Den elegante herre, som kommit in i sällskap med polisen, visade icke mindre glädje vid anblicken av Börevig. Gudskelov, den Herre! Vil den Herre ikke nok fortælle Politimanden, at Di har giet maj den Oerfrakke? Den elegante herrns elegans slutade vid kanten av den päls, han en stund förut fått av den julstämde Börevig.

Du skall ärligt och förträffligt kunna sköta dig och de di ... Men? gode Gud! mina skall jag kalla dem: det skall, det måste, det vill jag bestämt! Det skall du, och det blir min himmelska glädje, att höra dig säga . Albert for förskräckt åt sidan vid dessa Saras sakta uttalade ord. Hade han glömt sig i sin svärmiska utsikt ända därhän, att han talat högt och förrått sina innersta tankar?

Hon sprang fram till en stor stolpsäng, som stod i hörnet af den stora och rymliga stugan, och ryckte och ruskade i de två gamla, hvilka lågo däri, utan någon som helst effekt. »Han är åttiofyra år, och hon ä' visst snart nitti», berättade flickan, »och nu ä' di som andra troll, ' han och hon, när di ha äti' midda' och kommit i softagena... »Hvem ä' 'dammen'», frågade frun, »är det er mor

Han rös till av lycka. Åtminstone inte som Kalle, den vildbasaren, tillade hon. Han kände ett litet sting i hjärtat, hon nämnde Kalle. Han hade helst önskat, att hon jämfört honom med fästmannen, skulptören, geniet... Men kommo Rose och Kalle tillbaka från sin promenad Västra Storgatan. Va det inte som jag sa, Rose! Här sitter di ännu i mörkret och dillar.

»Grälar Gud aldrig ... fast di ä' fula?» »Nej, min gosse.» »Grälar han, om di inte bockar sig?» »Nej.» »Men om di inte svarar, när han frågar?» »Det måste man...» »Men om man ä' rädd, att man darrar?» »Man ä' inte rädd för GudModern sade detta med en blick af den varmaste kärlek. »JasåÅter en paus. Han smålog förnöjdt.