United States or Gibraltar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den ene tränger icke den andre, var och en går sin givna bana; mitt igenom vapnen störta de fram utan hejd. I staden rusa de in på murarna hasta de åstad, i husen tränga de upp, genom fönstren bryta de sig väg, såsom tjuvar göra. Vid deras åsyn darrar jorden, och himmelen bävar; solen och månen förmörkas, och stjärnorna mista sitt sken.
»Grälar Gud aldrig ... fast di ä' fula?» »Nej, min gosse.» »Grälar han, om di inte bockar sig?» »Nej.» »Men om di inte svarar, när han frågar?» »Det måste man...» »Men om man ä' så rädd, att man darrar?» »Man ä' inte rädd för Gud.» Modern sade detta med en blick af den varmaste kärlek. »Jaså.» Åter en paus. Han smålog förnöjdt.
Du liknar mest den gamle stackare du är. Att jag inte såg förut, vad du är för en gammal skråpuk. Är det truten din, som trollar? Och den ska springa efter flickor! Som darrar på hand så gudslånet kommer utanpå magen. Om min Daniel hade dig i näven så krama han vasslan ur dig som ett intet. Och hon steg fram med tunga steg, sade: Det får allt bli färdknäppen, det, greven. Flaskan sjönk.
Då darrar jorden och bävar, ty nu fullbordas vad HERREN tänkte mot Babel: att han ville göra Babels land till en ödemark, där ingen skulle bo. Babels hjältar upphöra att strida, de sitta stilla i sina fästen; deras styrka har försvunnit, de hava blivit såsom kvinnor. Man har tänt eld på dess boningar; dess bommar äro sönderbrutna.
Ni kan ej hindra blicken eller rösten Att yppa, hvad inom er föregår: Er stämma darrar ofta och får hösten, Ert gamla öga fuktas och har vår. v. Där ser ni, herre, en, som vet att skrufva Med knappt ett ord af sanning i sin mund, En riktig fågel, just en äkta dufva, Och henne har jag kring mig här hvar stund! Den satans Trygg skall få sig bot för snufva. Att ljuga så! v.
Sorgbarn fattade sin faders hand och förde honom in i labyrinten. Ett eldsken lyste, det försvann igen, ty en klippvägg skymde det, men snart visade det sig åter. Det kom från grottan. O, jag darrar, mumlade riddaren. Bor min själs älskade i dessa klippor? Ljuden av riddarens och pilgrimens steg genljödo och förebådade den ensliga bostadens invånare deras ankomst.
Är hon lycklig, kan hon sakna Någon sällhet än på jorden? Kan väl mer en önskan vakna, Som ej ren är uppfylld vorden? Ack, hon står där blek i glansen, Den hon tyckes varsna föga; Locken darrar under kransen, Tårar skymma hennes öga. Vigselns fråga, föreläsen, Hörs blott läppens ja besvara; Med sin tanke, med sitt väsen Tycks hon fjärran, fjärran vara.
DANN. Vid himlen, har jag då kring världen rest Och hårdnat under kamp mot nöd och smärta, Mött oron öfverallt, men lugnet glest, För att bli rörd af att en snärta Kan möjligtvis bli ryckt ifrån mitt hjärta? Min stämma, att den ljuder litet hest Och darrar litet, kommer allt af åren: Själf fågeln piper klart ju blott om våren.
Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, när de storma fram till att förskingra oss, under fröjd, såsom gällde det att i lönndom äta upp en betryckt. Du far med dina hästar fram över havet, över de stora vattnens svall. Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälva mina läppar; maktlöshet griper benen i min kropp, jag darrar på platsen där jag står.
Hvarför?" Hon darrade och rösten stockade sig i bröstet. Men hon fortsatte, ansträngande alla sina krafter. "Jag orkar inte måste snart lägga mig. Jag är så svag." "Du riktigt darrar. Har du svindel? Låt mig hjelpa dig till sängs." "Nej, nej, nog kan jag sjelf. Gå dit, att han inte kommer." "Hit? I ditt rum? Det gör han inte." "Gå dock i alla fall, John." John gick och stängde dörren efter sig.
Dagens Ord
Andra Tittar