United States or Rwanda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon kallade på Carlsson, och i tonen hördes, att det var något angeläget. Först blev denne ond och tänkte inte svara, men då for den lede in i Norman och med skallande stämma gav han ljud: Här, moster! Han kommer straxt.
Då han kände en gränslös fasa för den sist komne anföraren, blickade han med en stum, hjärtgripande bön i sina mörka ögon upp till anföraren för den första truppen. Ett lätt slag på hufvudet och några obegripliga men med mildare stämma uttalade ord, var svaret på hans stumma bön. Sedan gick det vidare framåt.
Med tusentals tysta lyckönskningar till helvetet åt den falske spelmannen måste segraren slita sig ur kärlekens armar och lämna det halvvunna bytet åt den svagare, som endast hade ett öde att tacka för sin älskogslycka. Moster ropade än en gång, och med vresig stämma svarade Carlsson, att han kom allt vad han orkade.
Han hade hört de vilda skriken och anat, att något gruvligt förehades. Nu stod han vid sidan av den fallne, hans stämma ljöd över sorlet, hans armar stötte de ursinnigaste tillbaka. Hans bråda, kraftiga uppträdande och dräkten, som han bar, lyckades verkligen att vända hopens ögon från offret på honom.
Lyckligtvis hittade vi slutligen dina egna spår. Valdemar var ännu yr av lycka. Den virvelvind, som ilade genom hans lätta sinne, kunde ha lockat honom att på trots kasta sig utför ett bråddjup eller stöta ett spjut genom sin egen hand. För honom, som aldrig kunde säga nej till vad livet bjöd, lät den gamle riddarens stämma spröd och ömklig.
Man glömde dock snart att gossen var en krympling. Hans stora, själfulla ögon och hans soliga leende liksom lyste upp allt omkring honom. Därtill hade han en mjuk och behaglig stämma, som smekte örat både när han talade och när han sjöng och sjöng det gjorde han ofta.
Hon frågade alltså: Vad käbblar ni om? Och Brita svarade: Han vill lura mig upp på sitt rum. Jag skulle visa henne något, förklarade Ludwig. Fru Olga sa med hårda läppar och skarp stämma: Är detta något fastspikat på ditt rum, Ludwig? Eljest föreslår jag, att du visar det här. Ludwig betraktade henne med grubbel och oro. Kors i jissi namn vad du är dum i dag! sa han. Brita sa: Hon är inte dum.
Med jämmer stämma de upp en klagosång om dig, en klagosång över ditt öde: »Vem var såsom Tyrus, hon som nu ligger i det tysta ute i havet?» Där dina handelsvaror sattes i land från havet mättade du många folk; med ditt myckna gods och dina många bytesvaror riktade du jordens konungar.
Och hennes stämma hade en nära nog utmanande klang, när hon tillade: »Det är också min hemlighet.» Jag följde hennes stämning, utan att förstå hennes ord. Jag var nöjd och lycklig i känslan, att livet åter log och lekte framför oss. Hela denna period efterlämnade icke något annat spår i vårt samliv, än att detta blev innerligare och liksom varsammare än någonsin förr.
Se fältet blommar till hans ögnalust Och fågelns stämma till hans fägnad ljuder, Och marken honom till ett arf sin must Och himmelen sin dagg derofvan bjuder; Han trampar djerf det vreda hafvets rygg, Till bergens djup han malmens gång förföljer, Och öknens Konung sjelf, för honom skygg, Bland Jordans snår sig rytande fördöljer;