Nu jag kallnat för hjältars strider, Ryktet strålar ej mer för syn, Damm omtöcknar de strängar, Dem jag rörde i tjusning förr. Blott vid ensliga Cronas bölja, Öfverröstad af strömmarnas brus, Yppar sakta i toner Jag för natten mitt hjärtas kval. Men blif min, och min sång skall ljuda Hög ännu som i fröjdernas dar, Än vingar och bära Genom tiderna Rurmars namn.

Man trodde glad, att allt var slut Och sof helt lugnt och sött; Men bäst vid drömmens barm man låg Och guld och gröna skogar såg, skrek en skyltvakt: "I gevär!" Och var Kulneff där. Man följde makligt en transport Långt skild från ryska härens stråt, Man åt och drack af bästa sort Och drack nytt och åt; Men plötsligt, midt i glädjens stund, Kom Kulneff som en obedd kund.

Gudomlig, vid Zeus, och såsen som ett konstverk, härligare än den efesiska Artemis' forna tempel. Olympiodoros, det är en gammal egyptisk fördom att kalla en sugfisk gudomlig. Sådana fördomar borde du hava övervunnit, sedan själva egyptierna övervunnit dem och förvandlat sig till de frommaste kristianer i världen. Jag tycker icke heller om, att du svär vid gamle Zeus.

Han var förtjust att se mig, och vi slogo oss ned vid ett bord terrassen.

Äfven hon är maskerad närvarande vid festen och vistas under ett främmande namn i Venedig. snart de fem unga herrarne slutat sitt samtal och gått ut, inträder hon scenen, hvarest Gubetta och den sofvande Gennaro kvarblifvit.

Förträffligt, alltför charmangt. Ty här hade nåden från Björkenäs mött sin ålderdoms käraste väninna, faster Mimmi, prostens syster, den mest aktade mamsell i staden och dess obestridda härskarinna. I tidernas begynnelse härskade över staden en borgmästare vid namn Paulus Stenberg. Han var en frihetsälskande man och son av en frihetsälskande man.

Myro, här är plats soffan vid min sida! Lägg dig här, medan jorden försvinner under oss. Beklagligtvis, Myro, är det egentligen icke du, som jag önskar i min famn, när jag nu svävar etern över en förintad värld. Men det betyder föga: i mörkret försvinna alla skiljaktigheter. Ut med lamporna!

Varifrån ljuder sången i en tidig timme? Vilka sjunga med djupa röster om blodsdropparna i kalken Gral Montsalvage? Hör allvaret, hör jublet! Det är icke två eller fem röster, det är femtio eller kanske åttio. Det är hertigens riddare och hirdmän, som feja sina kläder och drabbtyg vid Nyköpingshus!

Hon knöt vid sidan sin näfve blott, Det var madammens maner Och den rike stormaren fann ej godt Att försöka närma sig mer. Men ett stycke borta vid vägens rand Där satt en yngling allen, honom sänkte hon blicken ibland Med den blidaste stjärnas sken.

Kungör mig den väg som jag bör vandra, ty till dig upplyfter jag min själ. Rädda mig från mina fiender, HERRE; hos dig söker jag skygd. Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud; din gode Ande lede mig jämn mark. HERRE, behåll mig vid liv för ditt namns skull; tag min själ ut ur nöden för din rättfärdighets skull.