United States or Tunisia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Man exempelvis föreställa sig ett idealiskt barn; nödvändigt måste hos detsamma allt, dess joller, dess oskuld, dess sätt, böjelser, lekar, m.m., bära stämpeln af ren skönhet; men låt en yngling, förtjust af det ädla och naturliga i barnets väsende, försöka att själf bli medelpunkt för dylika skönheter: hans joller skall bli pladder, hans oskuld fånighet, med ett ord, hela hans uttryck ett maner.

Men allt maner har sin grund i en individs rätta och sanna sensation af skönheten i ett naturligt uttryck och samma individs orätta och vanskliga lust att själf producera ett dylikt uttryck, oaktadt hans natur nekar att fylla det med anda och kraft.

Alldeles samma vis, som en individ kan röja maner i sitt sätt och sitt tänkesätt, kan äfven en annan hopdikta en mängd andelösa former, en skatt af maner, och försöka koncentrera dem kring ett historiskt eller icke historiskt namn, en supponerad och namngifven medelpunkt, som af dem likväl icke till någon väsentlighet bestämmes.

Han är till i kraft af människornas tro, och vi göra därför bäst i att ta honom den gamla tidens enkla manér, som kristendomens treenige Gud. Detta är summan af den Baeklund'ska andeskådarvisdomen. Siaren Baeklund är en mystiker af det rationalistiska slaget: han skådar in i en annan värld och umgås med andarna, men det hindrar inte att religion för honom är ett begrepp i det etiska planet.

Raskt, utan att höra vidare invändningar, gick han in i kabinettet och drog liksom av tanklöshet dörren igen efter sig. Junot och hans hustru sågo varandra. Du skall inte taga det noga med Bonaparte, sade Junot lågt, litet förlägen. Nu har han lust att tala med Mademoiselle de La Feuillade Herregud! Och i fält ha vi andra manér än dem ni lär i din mors salong.

En fin och ordentlig herrskapsfröken, med förnäma manér, litet högmodig kanske, men med ett godt leende, sådant hon hade som barn, hon ville ha någonting och försökte kokettera sig till det... Kajsa smålog för sig sjelf.

Visserligen innebär maner alltid och redan i sig själft en disharmoni; men denna är ofta maskerad, att det fordras det finaste gehör för det sköna att upptäcka densamma, och parodien visar sig därföre alltid befryndad med skönheten, hon upptäcker dess motsats och vet att göra den märkbar genom att utveckla den till ett mera bestämdt uttryck.

Det är ett sådant maner, hvarhelst det uppenbara sig, som påkallar parodien.

Det omedelbaraste intrycket vid genomläsandet af Lucidors tillfällighetspoem är deras opassande språk och ovårdade stil. Att de äro skrifna medelklassens hvardagsspråk och ej enligt ett konstnärligt manér, är icke ensamt nog att förklara det. Vi måste veta att tidens samtalston verkligen var sådan.

Vi dock besinna det sisyfusarbete, som dessa män företogo sig, att samma gång tillskapa och sydländskt manér versifiera vårt tungomål. Men föga mindre förvånad skulle väl Stjernhjelm sjelf hafva blifvit, om han fått läsa sådana alster från män, som sade sig utgå från hans skola och föredöme.