United States or Niger ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han bugar alltid, när han talar med kvinnor, men han bryr sig inte om dem. Då är han olik dig i det också. Vad skulle jag taga mig till en sådan här dyster afton, om jag inte hade ditt muntra joller omkring mig! Jag vet något ljuvligare än att alltid låtsas glad, sade hon med stegrad röst, och det smala lilla ansiktet återfick samma förskräckta uttryck som förut på folkungabänken.
Från barnkammaren hördes Helmis joller och Bellas halfhöga vaggsång och genom matsalsdörren syntes ett dukadt thebord under den stora taklampan. Lulle och Lisi smögo sig in till sin mor; de voro sömniga och ville ännu en stund hålla i mammas hand. Bengt gick efter ett schackbräde för att taga ett parti tillsammans med sin far. Hanna kände sig underlig till mods.
Jag har letat efter dig, Valdemar, och så fick jag till sist höra, att du satt här och lekte och jollrade. Det var ett joller om ingenting. Allt börjar ur ingenting, broder. Hat, missförstånd, kärlek. Ur ingenting växte hela folkungaträdet. Är det för att säga mig det, som du har kommit? Om du kunde se mig här nere i dimman, skulle du nog märka, att jag inte står här för ro skull.
När hans trosförvanter, dystra, slutna, Sökte skogars tystnad och i bergens Kulna, mörka, skymda grottor fjärran Gömde sig för frestelsen och världen, Gick han ljus, en afbild af den första Dag han skådat, upprätt, silfverhårig, Fridsam, tålig midt i lifvets vimmel, Hörde mannens språk och barnets joller, Stod på torgen lyssnande, när talarn Lät sin stämmas åska skaka folket, Deltog i beslut och bar till urnan Sin voteringsskärf som hvarje annan.
Han försökte fåfängt att skydda sina kläder, de voro redan förlorade. Stöflarne höllo ej mer emot, han blef våt om fötter och ben, men det hjelpte icke. Hon drog honom framåt, tryckte hans hand, elektriserade honom med sitt skratt, magnetiserade honom med sin ystra glädtighet, sitt joller och prat. Hör du, flicka, hvart drar du mig? Till stranden.
Utan kärlek, ensam, må du lefva, Aldrig glädjas af ett barnbarns joller Och, då döden nalkas efterlängtad, Legda händer dina ögon sluta! Och jag mindes furstens broder, Dmitri, Honom, på hvars hjässa skulden hvilar, Och jag ropte, främling, rys att höra Hatets ord: 'Dubbelt, dubbelt ve dig, vilde Dmitri, Du, hvars svarta afund allt förvållat!
Det var ett joller af barnen, en doft af granljus och färskbröd, af jullack och julglädje, en stämning af trefnad, af glädje, af renlighet, af hem. Hem, hem. Det strömmade öfver honom en känsla af leda för allt det andra ... allt utom ett sådant hem. Och han såg framför sig, der han stod i dörren, såg som i en slags dröm. Liisas inträdde i rummet väckte en viss misstämning.
Men till bordet och till den förståndige torparen Petrus Sällade mången sig då, som försmådde den glädtiga dansen, Sökande hellre ett skummande öl och joller och samtal. Kom bland andra också den varubeprisande Ontrus. Honom brydde där strax den ärlige Petrus och sade: "Se dock, dansar ej du, danskunnige broder?
Man må exempelvis föreställa sig ett idealiskt barn; nödvändigt måste hos detsamma allt, dess joller, dess oskuld, dess sätt, böjelser, lekar, m.m., bära stämpeln af ren skönhet; men låt en yngling, förtjust af det ädla och naturliga i barnets väsende, försöka att själf bli medelpunkt för dylika skönheter: hans joller skall bli pladder, hans oskuld fånighet, med ett ord, hela hans uttryck ett maner.
Paawo drog Hedda dit, hon skrattade och kastade sig ned. Ella hörde, huru han kysste henne och huru hon halft motvilligt, alltjemt skrattande, besvarade hans kyssar. De andra rösterna bortdogo i fjerran, de älskandes högljudda joller, afbrutet af kyssarne, trängde inpå honom, der han stod, han smeden, och de brände honom som glödande tänger och eld, tärande, flammande eld.
Dagens Ord
Andra Tittar