United States or Bulgaria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Lulle och Lisi kältade att få fara med, och Bella måste trösta dem med löftet att få komma ned till ångbåten och vifta då hon reste, samt med utsigten att få leta efter något roligt i hennes kappsäck, när hon kom tillbaka.
När det begynte mörkna, tändes elden i den lilla spiseln och sirapen sattes på. Lulle utnämndes till eldare; Bella rörde i smeten; Bengt gjorde strutarna och Lisi satt inkrupen nära Hanna, som underhöll sällskapet med historier. En gång skickade mamma mig på ett ärende till andra sidan ån. Vår båt var borta, ingen annan syntes till på hela stranden, och mamma hade brådt om. Hvad skulle jag göra?
Småsyskonen, Lulle, Lisi och Helmi slogo ned på henne med sina angelägenheter och det gick en god stund, innan hon på sitt vänliga sätt gjort sig af med dem och fått tid att äta sin frukost. Januarimorgonen var frostig och klar och hon kom med blossande kinder till skolan. Hvilket stoj, hvilket prat, det hördes ända ut i farstun.
Men med hvad tog han dem? I mun? Med framfötterna, log Hanna. Han kunde väl icke taga mer än en i sender, funderade Lulle. Åhjo, han hade en korg . . .
Från barnkammaren hördes Helmis joller och Bellas halfhöga vaggsång och genom matsalsdörren syntes ett dukadt thebord under den stora taklampan. Lulle och Lisi smögo sig in till sin mor; de voro sömniga och ville ännu en stund hålla i mammas hand. Bengt gick efter ett schackbräde för att taga ett parti tillsammans med sin far. Hanna kände sig underlig till mods.
Växer det apelsiner i Borgå? frågade Hanna förvånad. Jo. Så här stora. Och han bildade med armarne en så stor ring han kunde. Åhnej, Lulle, du narras, sade Lisi undervisande. Inte växer det apelsiner i Borgå. Det fins ej i hela Finland. Hvad säger du, vi ha ju apelsiner i skänken, skrattade Bella. Lisi ansåg under sin värdighet att svara på sådant dumt missförstånd.
Hon beundrade Hanna, när denna utan synbar ansträngning drog både henne och Lisi uppför backen och när hon lyftade Bella, påpelsad som hon var, att sitta på vattentinan. Lulle såg med stora ögon på detta kraftprof och frågade: Huru har du blifvit så stark, Hanna Rappe? Af att plöja, äta surt bröd och bära ved, svarade Hanna muntert. Nej, har du verkligen fått plöja?
Nu stormade småsyskonen in för att få qvällsvard. Vet du hvad, Hanna, skrek Lulle. Min Lunkentus skall få nya segel och nya årar. Bengt har lofvat. Sen, i
Hanna visade med icke mindre belåtenhet sin nya drägt, som i hufvudsak var lik Bellas. Den klädde henne, emedan hennes långa, smärta figur tog sig fylligare ut i den. Hon gjorde med välbehag några kraftiga rörelser för att visa Bella, att ingenting tryckte eller spände. På bryggan stormade Lulle och Lisi emot dem och ville rifva Hanna i små bitar, för att få henne hvar på sitt håll.
Backen var brant och jemn, det gick med fart längs hela den stora gården ända ut på gatan. Lulle damp skickligt på mage på sin „Polle“, spärrade ut benen och körde af, så det brakade i uthusknutarne. Bengt var så kavat, att han stod som en cirkusryttare på ryggen af sin Ajax och knapt blinkade när det bar af som värst. Men en gång gick hans högmod för fall.