United States or Timor-Leste ? Vote for the TOP Country of the Week !


Där låg han nu sin vita bädd, och när han såg upp, var det i väntan att bli kysst, eller också rörde han sakta de små svaga händerna, och lutade vi oss ned över honom, därför att vi förstodo, att han ville smeka oss. Svante gick i sjukrummet, och hans hjärta var fullt av det förunderliga i, att lille-bror skulle .

Under det han talade till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum. Men se, han som var lik en människa rörde vid mina läppar. upplät jag min mun och talade och sade till honom som stod framför mig: »Min herre, vid den syn jag såg har jag känt mig gripen av vånda, och jag har ingen kraft mer kvar.

Det sista hörnet täcktes, och man såg ingenting annat än en mullhög, som höjde sig allt mer och mer. Den gungade i Almas ögon. Hon höjde ögonen; träden, korsen, karlarne gungade. Sedan blef allt mörkt; hon sjönk afsvimmad till marken. "Jag fruktade just det här, hon hela tiden vakade utan uppehåll. Åt inte och rörde sig inte ur stället. Underbart att hon ens höll ut här länge."

Göranssons flyttade in hals över huvud, kastade ned det nödvändigaste i några lårar huller om buller och gåvo sig i väg och kommo lyckligt och väl i land vid Nybroviken utan att fienden hade upptäckt fru Göransson. Och nu bodde Göranssons i våningen. Jag kände alldeles tydligt att han rörde vid sängbotten! Om man ändå kunde upp en polis!! Om dagarna var fru Göransson lugn.

hörde jag ljudet av hans tal; och samma gång jag hörde ljudet av hans tal, där jag låg i vanmakt mitt ansikte, med ansiktet mot jorden, rörde en hand vid mig och hjälpte mig, att jag skälvande kunde resa mig mina knän och händer.

Huru skulle också min herres tjänare, en sådan som jag, kunna tala med en sådan som min herre är? Jag har nu ingen kraft mer i mig och förmår icke mer att andas rörde han som såg ut såsom en människa åter vid mig och styrkte mig.

Månke höll nog lika stadigt grepp i den han med. Längst framme, där vägen drog upp genom den redan norrsidan snöfria nipan syntes som en skog af grå, torra grenar. En skog, som sakta rörde sig framåt. Lapp-Mattes gaf till en ljudande jojkning, ett underligt, genomträngande skrän liksom från strupen och gommen i förening.

Det var revolutionsåret, Europas stora nationer planterade frihetens röda fana i sina hufvudstäder. I Finland gick det stillsammare till: studenternas fanor betecknade det glada, fredliga tåg, som från hufvudstaden öfver Långa bron rörde sig ut mot ängarna vid Gumtäckts herregård.

Men han måste tala om sin lycka, ge luft åt sina känslor, och i en kvinnas varma sköte lämna förstlingen av sin glöd. Medan han rörde om i senapsburken, tänkte han över vad han skulle säga.

Vid spiseln stod en torftigt klädd kvinna om vidpass femtio år, belyst av eldskenet, medan hon rörde i grytan. Utan att vända sig om eller invänta en fråga, yttrade hon kärvt till de inträdande: Kom igen i morgon; mäster Sigfrid har icke tid. Säg åt mäster Sigfrid, att här äro resande, som önska tala med honom, och det nu strax! yttrade kvartermästaren sitt vanliga framfusiga sätt.