Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 maj 2025
Kaffe och te och sydfrukter ska ju folk alltid ha. Därmed lämna vi Göransson. Anna-Lisa var fyra år och är dotter till Göranssons. Hon är den yngsta dottern. Hon är alltså 6 år. Tänk, vad tiden går! Då kriget kom, flyttade Göranssons in från landet.
Det var förfärligt snällt, sade fru Göransson, och så tillade hon av gammal vana: hur mycket är jag skyldig? För all del, mina damer, sade konstapeln och gjorde honnör, det var mig ett nöje att göra er den lilla tjänsten. Amelie och fru Göransson gingo genom allén med Anna-Lisa emellan sig. På Hamngatan sade Amelie: Det var en vådligt stilig karl, den där polisen. Han påminde något om din man.
Inemot tre månader efter besöket i Ekenäs, en kall vinterdag i januari år 1616, återfinna vi fröken Kerstin Fleming jämte hennes moder, ståthållaren Lars Hermansson Flemings änka, fru Anna Horn, numera i andra giftet förmäld med Tönne Göransson Gyllenbögel.
Den äldre herrn reste sig och sade: Foten har fastnat i sätet. Tala om något nytt! skrek Amelie. Herregudihimmelenstron, vad ska jag ta mej till vi som ska vara hemma till middan! sa fru Göransson. Anna-Lisa skrek. Människor som gingo genom torget stannade och ställde upp sig i ring runt om platsen. Personer som gingo på Arsenalsgatan sågo att något var i görningen och kommo springande.
Är det inte bäst att skicka efter ambulansen? sade ett fruntimmer som stod längst bort i kön och som trodde att det var fru Göransson som låg på marken, och som blivit sjuk. Det finns inga ambulansvagnar som är gjorda för säten med fastsittande barn, sade den äldre herrn. Jag förmodar att sätet måste följa med.
Min man! sade fru Göransson och stannade mitt på gatan, min man!! ser han ut som en poliskonstapel?!! Nej, vet du, Amelie!! Sen var jag inte med längre. Lille Edvard, som är fyra år på det femte sitter i spårvagnen med sin mamma. Det var en gul spårvagn, som gick till Lidingön, men det inverkar icke på historien.
Och då sitter fru Göransson och Amelie på ett säte bredvid och tittar på allt folket som går förbi. Och nu börjar det som skall hända.
Människa, vad tänker ni göra?! skrek fru Göransson som var moder till ett barn som satt fast i ett säte. Konstapeln svarade icke. Han började i stället skära i sätet i motsatt ända där Anna-Lisa satt fast. Då han var färdig, sköt han Anna-Lisa bort till den utvidgning han gjort i springan och så lyfte han upp den fångna foten. Anna-Lisa var fri.
Hennes moder och tant Amelie rusade upp från sina platser och den äldre herrn sade: Barnet skriker! Fru Göransson ropade: Herregudihimmelenstron, barnet har ju fastnat med sin lilla fot mellan spjälorna! Ta ut foten, Anna-Lisa! Hjälp henne, Amelie!! Foten satt kvar. Amelie drog i Anna-Lisa uppifrån och fru Göransson låg i sanden och försökte underifrån att få loss foten. Anna-Lisa skrek.
Den äldre herrn såg på Anna-Lisa och sade: Det finns tre sätt att ordna saken. Antingen får sätet sågas sönder eller får barnet sitta så länge att det magrar loss eller också måste foten amputeras. Odjur! skrek fru Göransson. Att såga sönder sätet, fortfor den äldre herrn, låter sig ej göra utan tillstånd av Drätselnämnden och att få ett sådant tar ungefär 4 månader
Dagens Ord
Andra Tittar