Du kan gärna framkasta en antydan härom till Krysanteus, när du nästa gång träffar honom. Jag vill, att han skall känna sin prokonsul av Akaja i botten. Huru är det? Brevväxlar Krysanteus lika flitigt, i trots av vapenbrak och härtåg, med kejsaren? Ja, min vän. Dess bättre. Medan samtalet fortgick i denna ton, anmälde Alexander, att bordet var färdigt.

ERNEST. Ni har varit god och önskat ett samtal med mig, och jag är färdig att

Jag är heller inte modig, som jag låtsades nyss i min förskräckelse, men jag tänker alltid min syster och hur hon skulle ha gjort. Och henne försöker jag att likna. Hon skulle inte ha flytt för Inge. Nej, hon skulle inte ha flytt. Hur kunde jag tänka det? Nu sade du något, som tvingar mig att vända. Hon vände själv hästen och de följde bakom henne stigen.

Jag kommer att tala om hur jag, efter att under överhängande livsfara ha trängt fram till fronten och bevittnat de gräsligheter som ägde rum där, avsvimmad sjönk till marken och upptogs av tyska ambulansen, om hur tyskarna voro som mammor för mig, om hur väl de behandlade alla, sårade, fångar och befolkning, hur de enkla invånarna i de erövrade distrikten hylla tyskarna med äreportar, och kalla dem sina befriare, och hur de fångna franska soldaterna fälla tårar över att de burit vapen mot en storsint och ädel nation.

Och lägg du dig din vänstra sida och lägg Israels hus' missgärning ovanpå; lika många dagar som du ligger , skall du bära deras missgärning. Jag skall låta deras missgärningsår för dig motsvaras av ett lika antal dagar, nämligen av tre hundra nittio dagar; länge skall du bara Israels hus' missgärning.

Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna. Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära. För sångmästaren; »Fördärva icke»; av David; en sång. Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn?

Modern passerar och helsar kamraterna; de tala om ett och annat från hemmet. Johan har brådt, lägger in sakerna och för sina vänner ut i trädgården att se groddammen. Ändtligen går man till Haga. Han lugn i den fulla tron att han begärt lof af modern. kommer fadern hem. Hvar har du varit? Jag har varit i Haga med vännerna. Hade du lof af mamma? Ja! Modern protesterar.

Men förstod jag, att se'n en är vigd och smidd vid någon, är det för sent att ångra sig. hur många ställen tror du inte, att enigheten är för smalt tillklippt? Men det skall väl inte skrämma alla andra! En får väl lita en smula Vår Herre och hvad hjärtat säger.

Först jag med stor heder bestått mitt prov, erinrade jag mig honom åter. Jag erfor, att han alltjämt vistades lasarettet som konvalescent. Jag gjorde honom ett besök. Han låg klädd sängen, avmagrad och om möjligt blekare än förr men eljest sig tämligen lik. Mina tafatta och måhända något klumpiga försök att trösta avfärdade han med smutsiga skämt.

FRUN. Jag förstår!