United States or Palau ? Vote for the TOP Country of the Week !


talade vi om något annat. P. S. Den uppmärksamme läsaren finner strax att Sandström kördes ut innan problemet började debatteras. Och därmed förfaller ju historien en gång till. Kan ni tänka er, sade den unga damen, som visste hur allt hade gått till, kan ni tänka er, hur han behandlade sin egen hustru efter operationen! Något hänsynslösare kan man knappast tänka sig.

John behandlade henne spefullt och med förakt, han brydde sig inte det minsta om henne och satte inte något värde hennes kärlek. Han hade blifvit kall som en isbit och hård som en sten. Blodet steg henne åt hufvudet, hon pressade hårdt ihop läpparna och sydde ännu ifrigare än förut. Efter en stund kom John upp från stranden, allt fortfarande bärande Lyyli sin arm.

Rabulisterna å sin sida behandlade honom med en aktning, som gladde honom. De tycktes förstå, att han var bättre än de. De lyssnade till vad han hade att säga. Han skröt för dem en smula om sina leksaker och hur han hade det om somrarna Särö. Bara för att komma dit tog det en hel natt, om man åkte hemifrån eftermiddagen och en dag, om man åkte dagen.

Vår älskvärda värdinna behandlade oss som kära gäster, log och rodnade vi talade om liqviden; derför skall också denna bli en liten hemlighet emellan henne och oss. vi eftermiddagen lemnade hennes säter, vexlade vi visitkort, och vi medförde sålunda ett synligt minne af en rigtigt älsklig säterjente. vidder och sätrar.

Och leviten gick in att stanna hos mannen, och denne behandlade den unge mannen såsom sin son. Och Mika insatte leviten genom handfyllning, att den unge mannen blev präst åt honom; och han var sedan kvar i Mikas hus. Och Mika sade: »Nu vet jag att HERREN skall göra mig gott, eftersom jag har fått leviten till präst den tiden fanns ingen konung i Israel.

För ögonblicket såg han ut till att vara över öronen förtjust både i den unga, kvicka Madame Junot, vilken, trots sina sjutton år, behandlade honom som en grevinna Almaviva en Chérubin, och ännu mera i Mademoiselle de La Feuillade. Hennes ståtliga, förnäma prinsesseskönhet, i

Men när jag lämnats ensam i ett toalettrum av den älskvärda frun, vilken behandlade mig som ett sjukt och övergivet barn, granskade jag mitt ansikte nogare. Det fanns i dragen ett uttryck, som väckte min fasa. Det var icke dödens, icke lastens märke, det var någonting annat ändå.

Han började förstå, att man behandlade honom ett eget sätt, att man gjorde sig löjlig öfver honom och höll honom för narr, i början visserligen fint och maskeradt, men småningom alltmer öppenhjärtigt och hänsynslöst.

När de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, berättade de för honom allt vad som hade hänt dem och sade: »Mannen som var herre där i landet tilltalade oss hårt och behandlade oss såsom om vi ville bespeja landet.

Hon ämnade aldrig mera begagna den, hon tålde ej mera se det otyget, som haft dålig tur med sig. Hon höll sig troget hemma långa tider därefter. Många baler hade gått förbi. Hvarje gång väntade hon att höra att man saknat henne, men förgäfves. Ingen kom till henne, och om hon någon gång råkade träffa sina gamla bekanta, behandlade de henne påfallande kyligt och afvisande.