United States or United Arab Emirates ? Vote for the TOP Country of the Week !
Därefter kastade han sig i en stol, torkade sin panna med en röd sidennäsduk och sade något lugnare: Ja, jag måste det. Mitt anseende och min hämndkänsla kräva, att jag ej avstår från mitt beslut. Och därtill kommer, bror Spöqvist, att... Jag vågar knappt uttala, vad jag menar; du skulle skratta åt mig... finna mig löjlig... Finna dig löjlig! Omöjligt, Brackander!
»Den ställer mig visserligen själv i en litet löjlig dager, men i alla fall, låt gå. Det är rätt länge sedan det hände nu. Jag var reporter i Nyheterna, och som ni kanske minns, så ansågs jag inte höra till de sämsta. Men jag var ung på den tiden, och det var inte utan att ett par vackra ögon kunde göra mera intryck på mig än vad som är hälsosamt för en man i yrket.
Att gå dit in till henne och söka henne som en löjlig älskare, nej, det kunde han icke. Återstod bara att skrifva bref. Och nu öppnas en korrespondens, som räckte ett år.
"Jag var då tio år och vallade min morfaders kor på stranden gentemot Pungaharju ås." "Fick gossen lära några dygder i läroåldern?" sporde vidare den gamle med löjlig viktighet och väckte ännu en kor af skratt.
Men under hela denna tid har hvarken generalen eller ingeniören låtit höra af sig med ett enda ord, när man undantager, att ingeniör Pompowski strax efter den afton då det stora bolaget konstituerades, uttog ett patent på en bergborrningsmaskin, som alla bergmän tyckte var tämligen löjlig. »Något så vanvettigt hafva vi sällan hört,» sade många.
Efter många år råkades vi igen, men då var hon gift med en karl, som såg ut att inte bara kyssa henne på näsan. Kysser ni heller aldrig edra barn, sade den unga damen, som envist höll fast vid ämnet. Jag kan inte påminna mig att jag gjort det någon gång. Jag är rädd för att mina pojkar skulle tycka att jag vore löjlig om jag ens försökte. Men er dotter? Jag kysser inte heller henne.
Han började förstå, att man behandlade honom på ett eget sätt, att man gjorde sig löjlig öfver honom och höll honom för narr, i början visserligen fint och maskeradt, men småningom alltmer öppenhjärtigt och hänsynslöst.
Han installerades i ett rum i den Heliga synodens lokaler och uppmanades av en delegation att skriva vidare mot den privata äganderätten. Han svarade denna delegation med de berömda orden: Den privata äganderätten är icke blott omöjlig, antisocial och brottslig. Den är löjlig.
Detta gaf henne något mera mod, men nu var hon rädd att göra sig löjlig i Katrinas ögon. Om hon blott kunde fly! Och komma bort, långt hem till »Friden». Men olyckan gjorde att fru Lamströms lustiga lynne inspirerade henne, så att hon icke mer gick utan sprang nedför trapporna. På långt håll igenkände hon Schana och gaf till ett gapskratt.
Men det är mig omöjligt att göra, som patron vill, ty jag har givit Johanna Brant mitt löfte, och det sviker jag aldrig. Hi, hi, hi! skrattade Spöqvist. Det var mig en löjlig figur! Men är du rätt säker på att Johanna vill ha dig? frågade Brackander, i det han med konstlad munterhet instämde i Spöqvists skrattsalva. Ja, det är jag fullt säker på, svarade Sven öppet och trohjärtat.