United States or Faroe Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
En ny industri håller på att uppblomstra för de karga, norra distrikterna »isindustrien» och ingeniör Pompowskis första spådom har gått i fullbordan . Den hemlighetsfulla floden Tiden står endast stilla vid matbordet. Och när den går, skrider den lika fort för alla.
»Högst besynnerligt allt det här. Säg, träffas ingeniören hemma hos sig nu?» »Ja.» »Då vill jag genast begifva mig dit.» »Ni når fram på åtta timmar om ni kör raskt.» Med troika reste reportern mot norr, hela tiden mot norr. »Jordens glödande inre är en fabel» Ingeniör Ostro Pompowski satt hemma i sin bostad då reportern susade in på gården i sitt trespann.
Mäienens sleto ut flere par skor under sina promenader från den ena ändan af staden till den andra. Ingeniör Granberg hade de ekonomiska arrangementerna, och det var inte det minsta.
Här hade reportern träffat en apotekare som omtalade många underliga saker om en viss ingeniör Pompowski . »Ja, det är minsann en lustig kropp, den Pompowski,» sade apotekaren. »Jag känner honom rätt väl. Vill ni höra litet närmare om honom?» Ja, det ville reportern.
»Ingeniör Pompowski är en mycket arbetsam man. Kolossalt!» »Godt men hvad arbetar då denne mystiske herre med för slag?» »Tja sannerligen om jag vet,» ljöd apotekarens svar. »Det är nog ingen människa, som känner det med visshet.» Reportern tyckte detta var rätt besynnerligt och hans nyfikenhet väcktes i högsta grad. »Men hvar finnes mannen i fråga?»
Det kom en ung ingeniör i hans väg. Denne var till och med hyresgäst i väninnans hus. Han observerade Johan länge innan han gick på honom. Johan hade respekt för honom emedan han skulle ha så godt hufvud, och han var nog något svartsjuk också. Väninnan förberedde Johan på bekantskapen och varnade honom. Det var en ytterst intressant person med briljangt hufvud, men han var farlig.
»Aj, aj,» tänkte Pompowski, »nu har jag stött mig med landets allra mäktigaste privatman, Rysslands Krösus. Det var illa nog men hvem i all världen kunde låta den slyngeln Montgomery stå och ljuga så fräckt som han gjorde, utan att säga ifrån. Nå väl! Generalen får banna så mycket honom lyster, jag skall veta att svara.» Och därmed vände sig ingeniör Pompowski på andra sidan och somnade.
Men den lögnen lyckades inte ... nu så mycket så du vet det, svarade han i en något stolt ton som om han med ens hade besegrat den onde. Lögn, sa jag med eftertryck och tog H. ner på ett par stolar. Hör du, vem har inbillat dig att det är lögn? Jo, det skall jag säga dig, sa H. Jag träffade häromdagen vår gemensamme vän ingeniör Å. Och han sa jag skulle hälsa dig att det var en evig lögn.
Annat måste det till. Och samma dag som »A.-B. Jordens inre värme» störtade, kom det ett telegram från general Swinekow till Pompowski så lydande: »Kom strax till Petersburg!» Och ingeniör Pompowski kom. »Har ni tänkt på en sak, min käre vän?» frågade generalen. »Nämligen om vi för vår räkning skulle kunna hafva någon nytta af jätteschaktet ifall vi öfvertoge det? Det fås nog mycket billigt nu.»
Den fick reda på, att det uppe på de sibiriska stepperna bodde en underlig man, som hade sina egna idéer om allt mellan himmel och jord. Men att denne ingeniör Pompowski hade något att skaffa med att en del floder händelsevis hade blifvit varma det var för tokigt tyckte alla.