United States or Svalbard and Jan Mayen ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag ville komma honom nära som både människa och kvinna. Jag bryr mig icke om att bli smekt för en kort tid och sedan kastad undan. Tack! Då skall jag hellre med min stora, starka hand skjuta honom undan och säga: Gå, min herre, ni är ingenting för mig. Jag hör icke till de kvinnor, som låta leda sig efter en triumfvagn! Det är tomt i kväll. Jag kunde ha varit på teatern.
Fru Lassons självrörliga pupill gjorde otroliga evolutioner bakom pincenéglaset. Aldrig? Bevare mig! Kom in, kom in i värmen. Gå och se, om ni finner något, tills maten blir färdig. Dybedræt och Börevig gingo in och företogo en husundersökning, värdig Sherlock Holmes. Ett antal portvinsflaskor stodo på lur i hörn och vrår.
Och nu kom vi nog snart fram till nån' storgård så ni få mat. Sätt opp dej på kälken du å Maglena, så få ni värma hvarann. Så ja, de va granne småstinter, som int grine länger. Mor, hon skulle vara storgla, om hon såg er."
Magnus teg, men han kunde icke uthärda den tystnad, som han själv hade begynt. Du frågar! Visste jag bara själv svaret, sade han slutligen. Tror du på mig? Ni ha småningom alla blivit så olika mot förr. Så fort jag kommer in, börja ni att viska. Förbehållsam man går alltid bland nyfikna. Förbehållsam man har tid att tänka, och jag vill fostra både mig själv och mina män till sanna riddare.
Men min kamrat kunde inte hämta sig från sin förvåning, till vilken han hade dubbla skäl. Kan ni tänka er, att i går afton, när jag kommer hem, betraktar mig penséerna i mitt fönster på ett gäckande sätt, och plötsligt såg jag i deras ställe mänskliga ansikten, men jag var övertygad om att det var en vision, som härledde sig av nervositet.
Det var därför någonting underligt, att Sven, när mor Kerstin slutat att tala och med ökad iver rörde i sin gryta att, säga vi, Sven då steg upp och sade lugnt, nästan muntert, om också icke i sin vanliga ton: Bevars, mor, vad ni nu ger mig skuld till mycket! Och ändå är jag så oskyldig som ett barn.
Då upphäver markisinnan ett indiantjut och kryper omkring bord och stolar, tills hon utmattad kastar sig framstupa och med klacken känner efter om släpet ligger rätt ut. Anatole rusar in. Var är den eländige? Markisinnan hämtar sig från sin förargelse, att hon icke fick någon applåd och svarar skarpt: Det vet jag inte! Ni ljuger, cocotte! Han var nyss här!
Tror ni, att jag menar, att han är inbunden, mörk, höglärd? Mina barnabarn sjunga honom, kunna honom.
Var god och skriv opp dom på kapten Petréus. Jaha: Det ska ske! Stellan gick direkt till Josef och Axel. Han måste visa dem. Han hade knappast tid att knacka på dörren. Han slet upp omslaget och mumlade: Se här ska ni få se! Axel kastade en blick på det översta häftet utan att säga ett ord och drog sig åter igen tillbaka inom sin slutenhet.
Till sist kan jag inte neka mig nöjet att hänleda er uppmärksamhet på att detta lilla bref också kvantitativt innehåller mer än ert. Derför ska' ni ge mig revanche i nästa, så ska' vi då också jämföra, hvilket af de två, som innehåller mest förställning och förkonstling. »Ska' det här va' ett bref?» sa' Pelle i går inne på operakaféet. »Det liknar ju en kyss!» »Fy sjutton», tänkte jag.