United States or Mauritius ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ingevald hade aldrig sett dem gräva och plöja med ögonen fastvuxna vid jorden. Till och med spejarna i träden lågo framstupa över ekgrenarna och stirrade endast de mörka åkerfårorna. Stalldörren gnisslade och Ingevald reste sig skrämd. Han vacklade bort till hängvaggan, men Jakob gick in i stallet och valde bland hästarna.

Hennes mun var alldeles vidöppen snavade han över sabelbaljan. Han föll alldeles framstupa. Men han skrek ej. Han grät inte heller. Han kunde ej. Strupen var som sammansnörd. Och liksom om han förlorat förmågan att röra benen, som om han glömt att , kröp han med vitt spärrade ögon in under den stora salongssoffan.

Tungt och långsamt drog hon andan der i sin vagga och såg mot taket utan att röra ögonen, liksom väntade hon att någon skulle komma och taga henne. Hellu smög sig till sängkläderna i knuten och kastade sig ned der framstupa. Af kroppens skälfningar syntes det, att hon gret, fast inga snyftningar hördes. Holpainen satt lutad och med hufvudet nedböjdt nästan till knäna.

Han tog hennes fötter och kysste dem, med mycken rättvisa delande kyssarna mellan den högra foten och den vänstra. Och hon upprepade sin fråga. Men därför att han kysste hennes fötter, kom det en hisnande skälvning i rösten. Är det svårt att vara ensam? släppte han hennes fötter. Han kastade sig framstupa i sängen och brast i gråt.

Kerstin såg upp förfärad. Stellan hade kastat sig framstupa soffan. Hans kropp skakade under konvulsioner, han jämrade sig högt som i smärta, och ur hans mun kommo lösslitna meningar: Mamma, mamma, älskade mamma, bed för mig, bed till Gud för mig, mamma, du som är i himlen, bed att han räddar mig, mamma, mamma Till sist hade underverket skett, underverket, han längtat efter. Hän var förlossad.

Och en dag, Stellan kom in i sin fars rum utan att knacka dörren, såg han honom ligga framstupa soffan med huvudet inborrat i kuddarna. Han drog sig förskräckt tillbaka. En lång stund blev han stående utanför den stängda dörren och lyssnade. Ej ett ljud hördes där inifrån. Stellan kände det plötsligen, som om hans hjärta stannat. Kanske hans far gjort sig illa?

Han hade tydligen trasslat in sig med sporrarna i mattan, fallit och blivit sittande... Stellan smög sig förbi honom utan att väcka eller försöka hjälpa honom. Han blev stående mitt golvet i sitt rum. Han andades häftigt. Han höll händerna för ansiktet som för att undgå en ohygglig syn. Plötsligen föll han med ett kvävt skri framstupa sängen. Ärftlighetslagen, ärftlighetslagen, mumlade han.

Och med de miste han riktigt vettet, Grels, han såg sig inte för, utan for framstupa, och hufvudstupa utför en stenknall just nära intill ån, och där låg han med afbrutna ben! Gammfarfarn blef död densamma dagen. Och farmora hon låg i nedersängen och spådde om allt ondt och orättfärdigt, som skedde och skulle ske.

Där såg hon Gusten liggande barhuvad och framstupa nere i ekan, men han rörde sig, och under honom syntes en stor luden kropp. Är det du, mamma? hälsade Gusten utan att vända sig om. Sicken en vi ha fått fatt i! Gumman gjorde stora ögon, när hon fick se en fet gråskäl, som Gusten höll att dra skinnet av.

Maglena, och Månke, hvilken just masat sig opp, kastade sig storskrikande framstupa öfver kälken. Ante höll Gullspira vid ena hornet bakom sig. Han stod stilla med bister tungsint uppsyn. Barnen Gullspira Åter for det igenom honom att han själf fört dem till det elände, de farligheter, som de nu hade öfver sig.