United States or Cambodia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vi, småpojkar från den här byn och från grannbyarna å, ska dit och vara med på hvad som blir." "Men inte vi då, int. Maglena och Månke är trött och mått gå och lägga sej." "De är dom, som vill gå och Brita och jag ha lofvat dom att få följa. Dom si mej just int ut till att ha haft mycke att ha roligt åt", tillfogade Grels med något visst medlidsamt i rösten, som tog Ante.
Hon lärde oss de rätt var och hon gjorde de själf." "Jag ser de . Väl skall de gå er. Men akta er för folke å barna här . Dom ha' ondt i sinne till er." "Hva' gormar ni om? Låt käringen vara, hon gör int annat än skäller och hostar da'n igenom", skränade Grels och ryckte Ante i armen. "Kom, vi ska gå nu. Brita är rustad." Barnen, både de främmande och de från gården, gåfvo sig af.
Och Grels han hade haft finndrängen med, och gråhyndan, som var folkilsken och lärd att spåra opp hvad man visade henne på. De andra otäcka, leda barnen voro med också, och andra drängen. Grels, han hade skrikit och regerat och ränt utför stup och uppblötta, hala nipor före de andra. Hur han flöjde, han, så fick han syn på de stackare de jagade efter, de hade då varit ända nere på isen.
Han berättade att Grels, största pojken, som var en skräck för hela socknen och utom socknen med, hade brutit bägge benen af sig när han en gång hade varit ute i skogen på nå'n farlighet. Det var några nödårsvandrarebarn, som han påstod hade stulit en klocka af gammfarfarn, fast gubben ända i döden sade att han gifvit bort klockan för att inte Grels skulle få den, och nu skulle han ut och ta dem.
Den träffade hunden, som gnällande och med en hatfull och skrämd blick på Grels, pojken, gårdens äldste son, lommade iväg ut genom grindöppningen. Grels gjorde som gråhunden, tog vägen ut genom grinden, men sneglade lömskt tillbaka. Han såg huru barnen där gingo till vedlidret med getkräket, de hade med sig. Jo, där var hon säker, geten!
Han var påfallande spak ja hördes rent af helt förtrolig, när han gaf sig i språk med Ante. "Vi tänk gå på koxen i bröllopsgården här bredvid. Brita ska gå dit med mjölken och då följ vi med och koxa på bruden." "De bli nog behändigt för er, de", sade Ante och ville förbi Grels, in. Men denne ställde sig i vägen. "Ja de bli lika behändigt för dej och syskonen dina, som för oss."
Men då skulle Grels och de andra barna vara me. Och Knifven skulle dom ha te spåra opp oss me." "Gosse, vi mått ge oss öfver ån på rappe. De ordnade brådskande på kälken. Maglena stannade plötsligt i arbetet med att snöra igen kunten. Hon grep Ante om armen. "Gosse! Hör du! Nu är dom efter oss ändå, bå finndrängen och barna och Knifven. Hör du, dom är snart här!
Han såg förskrämd bort emot spelmansvrån, blicken sökte instinktmässigt Grels och de andra två pojkarna, hvilkas, han tänkte på det nu, illmariga, elaka ansikten han sett där just när han dansade rundt med bruden. Han böjde sig utan ett ord, ner efter Månke. "Nu ska vi dansa kronan af bruden", sade en liten flicka, som hade stor likhet med bruden.
"Då ha han de lika bra som mor", sade Maglena lättad. "Men Grels, han vill ha igen klockan och matmor vill ha fällen." "Och finndrängen vill piska opp dej, och ha i Månke och mej brännvin", fortsatte Maglena, som rysande såg uppåt nipsluttningen. "Men vi måtte skynda oss härifrån." "Dom skulle int ta till å jaga efter oss förrän på eftermiddan, när dom vari hemma me ve'n.
Grels ryckte dem med sig när de ville stanna för att säga godnatt till Gullspira. De kommo fram till bröllopsgården. Dörrarna stodo öppna och det rök af värmen där innifrån. Packande fullt med folk syntes utanför fönstren; de koxade in, för att få se bruden. Just som barnen nådde fram, kom hon ut på bron för att visa sig. Brudpigorna, som hållit pellet öfver brudparet i kyrkan, följde henne.
Dagens Ord
Andra Tittar