Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 maj 2025
Hon stod och höll ner en kvist med svällande vide- knopp åt Gullspira. "Jag kunde ju int röra mej från stället. Finndrängen där stod och glodde liksom misstänksamt rätt in i rishögen där jag låg. Jag tordes int andas en gång, för jag trodde de han hade varsnat mej, när jag kröp ner där." "Gosse, att du int dödde åf rädsla!" "Int kan en dö tå sånt", tyckte Månke.
Men då skulle Grels och de andra barna vara me. Och Knifven skulle dom ha te spåra opp oss me." "Gosse, vi mått ge oss öfver ån på rappe. De ordnade brådskande på kälken. Maglena stannade plötsligt i arbetet med att snöra igen kunten. Hon grep Ante om armen. "Gosse! Hör du! Nu är dom efter oss ändå, bå finndrängen och barna och Knifven. Hör du, dom är snart här!
Nu hade de skrattat begge två så hårdt så att småfåglarna hade blifvit rädda och flugit bort. "Knifven, gråhunn i gården är lika inmarlig och illsint han som folket i eran gård", flinade finndrängen. "Han är nog god till att spåra opp ungarna och ha dom fast i ben och rygg och det innan dom hinn gapa". "Allt de där låg du och hörde på?" hviskade Maglena med ögon vidgade af förskräckelse.
Det andra stället uppe i fjället, där folket lefde som röfvare med supande och slagsmål, kände Kristina väl till. Hon hade nyss där inne i gården talat om för barnen huru de, grannfolke, farit fram i bröllopsgården med skjutande och knifskäring. Huru fjärdingsman och länsman kommit, veckan efter bröllopet, och häktat husbonden själf för lönkrögeri och finndrängen för knifskäring.
Jag ängslas mer för farfar i elakgården." "Hvad då?" "Jo, du vet de Maglena, att finndrängen sa, de Brita hade kommit in te farfar på måron och skulle lägga på elden där, och då hade han fått slag." "Så han inte kunde tala om att han gett dej klockan och fällen." "Han hade fått slag stackarn, och kunde int röra sig ur sängen", vidhöll Ante saktmodigt.
"Nej, för då hade de ju vari slut me bå er och mej och Gullspira. Men finndrängen klef fram än en par steg." "Gosse, jag står int ut te höra dej." "Men då, kan du förstå, så kom en helande hop smålämlar farande utefter backen, svart och gult å dom, som en lång trasmatta, som flög framför fötterna på'n.
Och Grels han hade haft finndrängen med, och gråhyndan, som var folkilsken och lärd att spåra opp hvad man visade henne på. De andra otäcka, leda barnen voro med också, och andra drängen. Grels, han hade skrikit och regerat och ränt utför stup och uppblötta, hala nipor före de andra. Hur han flöjde, han, så fick han syn på de stackare de jagade efter, de hade då varit ända nere på isen.
De hade roligt åt något, det förstod Ante, som skyndade att nå fram till dem. Men så hörde han det skrämmande ordet "kask" och "jag skall lära dem bå de och mer till. Pojken, som satte krokben för mig skall få så mycket han tål". Det var finndrängen i elakgården, som talade. Den andre, lilldräng i samma gård hade skrattat åt såna ungar, som vågade sig på stort folk och sade nej till starkvaror.
"Då ha han de lika bra som mor", sade Maglena lättad. "Men Grels, han vill ha igen klockan och matmor vill ha fällen." "Och finndrängen vill piska opp dej, och ha i Månke och mej brännvin", fortsatte Maglena, som rysande såg uppåt nipsluttningen. "Men vi måtte skynda oss härifrån." "Dom skulle int ta till å jaga efter oss förrän på eftermiddan, när dom vari hemma me ve'n.
Dagens Ord
Andra Tittar