United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon gick förut i svarta söndagsklädningen, den samma hon bar på mannens begrafning. Hon gick långsamt och med blicken fäst vid marken. Stor-Jaska följde efter. Han följde henne tanklöst i hälarne, andäktigt, allvarligt, som om han varit i kyrkan. De lemnade gärdet och närmade sig björkbacken. Begge stannade, det var musik deruppe, man spelade inne i någon af tältgroparne ... hvem kunde det vara?
Åhnej, mamma, det är bara blåbärsfläckar. Men nog komma vi strax. Vill du inte gå litet utanför dörren, ifall Hanna är generad. Fru Palmfelt gick skrattande ut och begge flickorna rusade upp. Håret satt fastsmetadt vid tinningarna, det dröp från hvar test, de skrattade öfverljudt åt hvarandra. Mamma, nu får du komma in. Säg, likna vi icke dränkta mopsar?
De voro tysta, begge två; Bella af hänsyn till vännens oro, och Hanna i känslan af en dubbel sorg, som väntade henne. Bella följde henne med beklämdt hjerta till tåget. Hvad skulle hon ej gifvit för att få slå sina armar kring hennes hals och snyfta ut sitt innerliga deltagande? Men Hanna var så tyst och nästan afvisande, hon tyckte ej om någon påflugenhet.
En noskorg, som Pontus på Fågelvik, och begge barnen skrattade hjertligt åt Lulles qvickhet. I
"Stinta, gå ner till bäcken och gno af dej svartfläckarna på näsan. Nu sir du ut i syna som galten hos Nils-Nils." Men nu måste Ante skratta, och när Ante skrattade så där innande roligt, så måste de andra begge skratta med. "Ta hit kammen", sade Månke, som först återkom till allvarstankar.
Hon kände, att hon veknade, men var ej på det klara med sig sjelf, om hon skulle anse det som en otillbörlig svaghet, eller som ett menniskohjertats rättmätiga behof att älska och begära kärlek. Bellas mor hade med intresse följt utvecklingen af de begge flickornas vänskap.
Det fans hos begge en oklar längtan efter något bättre, än det deras lif och tankar hittills innehållit. Bertha tågade vid Vernas sida, och Bella vid Ainas. Allt efter som qvällen framskred, blef det lättare att gå, och skulle icke deras fötter varit så ömma, så hade vandringen varit en ren njutning. Solen sänkte sig allt rödare bakom tallskogen i vester.
Han var sjutton år och stod på en vänlig, kamratlik fot till sin två år yngre syster Bella och till flickor i allmänhet. Skulle hans mor kunnat, hade hon satt de begge syskonen i en samskola, men sådana funnos icke den tid de begynte sin skolgång.
Begge genomströmmades af en hängifven värme, som kom dem att glömma sättet, på hvilket de fått sin önskan uppfyld. Bertha gick och skröt öfver sitt puts så att der samlade sig en skock nyfikna kring de tre. Hanna fick också höra det, men lockade flickorna bort med en af sina historier. Och nu äro vi goda kamrater! sade Verna Sommar slutligen och klappade de två på axeln. Lefve skolan!
Hon är inte min jemnlike och jag kan inte tala med henne men det gör ingenting, för det ska inte vara mer än tre månader.» Modern tyckte sjelf, att det var opassande, men hon kunde omöjligt värja sig emot att draga på smilbandet. »Ar det bestämdt på förhand hur länge det skall vara?» »Ja tre månader, det är öfverenskommelsen. Med en månads prolongationsrätt ifall begge parterna skulle önska det.»
Dagens Ord
Andra Tittar