United States or Cuba ? Vote for the TOP Country of the Week !


Först såg jag att det låg en stor pansarbåt alldeles vid Tallholmen och han hade inte varit där förut, åtminstone var han inte här i går och stod jag just och frågte Olle om han hade fått någon ål för han metar ål för de fick vaktmästarn hotellet häromdan, en riktig ål som han sålde för två och femti och kommer en barkass med sjömän som rodde och i aktern satt dom där officerarna en svart duk och dom styrde med ett styre som såg konstigt ut alldeles som en stolsrygg och gick dom i land och kom rakt fram till mej och den ena gjorde honnör här och frågade hur gammal jag var och vad jag hette och de sa jag och skratta dom och bad mej hälsa pappa.

Carlsson visste inte, när han skulle skratta eller vara allvarsam, men han såg herrarne skratta, när han tyckte att det sades något mycket allvarsamt, och skrattade han med. Efter frukosten skulle bjudas kaffe och cigarrer och man reste sig från bordet.

Nog kan Valborg i tjänst hos köpman Luthers brorsdotter. För det är min erfarenhet, att köpman Luther inte låter lura sig. Nej tyvärr, herr greve, det är min erfarenhet. Han låter inte lura sig. Det var satan, sade greven, skrattade. Varföre skratta, herr greve? Nu är rätta tiden att bedja fanen om hjälp. Eljest blir han hängande vid håret som konung Davids son Absalon.

Ack, du Göran, vad detta varit en lustig dag! sade Adolf, i det han makligt sträckte sig i gräset och såg upp mot den blå himmelen. Jag glömmer aldrig de här äventyren. Åja, nog har du haft pojkstreck för dig, sade Göran. Än du ? Har du varit ett uns bättre än jag?... Ha, ha, jag tänker den snåle prästen, hos vilken vi i dag åto middag, kan jag skratta mig fördärvad...

Men han, han var ung, han var qvick i tungan, och hans ögon spelade. Man måste lyssna, när han hvisslade eller sjöng; det lät lustigt, precis som en flöjt. Han kunde den surmulnaste att skratta när han ville. Och hade han ett märkvärdigt sätt att taga henne kring lifvet. Hon kunde ej slå ifrån sig. Hon kunde ej ge honom en örfil, huru gerna hon än ville.

När hon tänkte hvad Nymark nyss hade sagt, måste hon skratta. Det var tokigt, öfverdådigt fritt. Hon stödde sig förtroendefullt Johns arm och tryckte den mot sitt hjerta.

Bella omtalade de anmärkningar hon hört och blef lugnad, när hon såg Hanna skratta.

Slutligen blev Höjer ledsen alltihop, när han såg att han hade det sämre nu än förr, och till den fjortonde mars hade han i all tysthet tagit sig en arrendator. Nu var det Höjers tur att skratta. Arrendatorn var en rivande karl, som gick utanpå styvfadren flera gånger om. Och snart stod det kalabaliker utan ända mellan de två gårdsbrukarne, att ön slutligen fick namnet lilla helvete.

Enligt drömmen skall han ju ha tre månader kvar att leva om han dör just som tiden går ut, men han kan ju också innan! Han tvingar sig att skratta åt det, men han måste i alla fall tänka det. En dröm är ju dock bara en dröm. En natt satt han vid bordet, vaggande kroppen fram och åter, stirrande sina egna overksamma, vita händer.

Han hade ett jovialiskt ansikte, icke fult, med ytterligt trötta, men icke slappa drag. Den sjuke rörde sig. Är du vaken, liten? frågade den tjocke med låg röst. Ja, kamrat. Vill du att jag skall efter Mari åt dig? Nej tack, jag är bättre nu. Skall jag spela för dig mera? Ja, men du skall vara rolig! Rolig; ja, att du får skratta åt mig!