United States or Liechtenstein ? Vote for the TOP Country of the Week !
Inte kunde väl modern vända sig i grafven, om galet skulle gå och han skulle bli elak mot henne! Om hon skulle fråga prosten Men han komme nog att skratta åt henne. Och så skulle han locka alltihop ur henne: han behöfde ju bara fråga, hvarför hon kom med ett sådant spörjsmål. Nej, det dugde inte. Men om nu Jesper skulle vända sin håg till någon annan?
Det var jag sa jag men då skratta han och somna igen och inte förrän nu har jag talt om historien och den är sann från början till slut. Emanuel. Tillägg: De ä lögn alltihop för jag har läst det. Och fast Emanuel säger att pappa har sagt att en historia inte behöver vara sann bara låta som den voro sann. Men jag har läst om Georg Wassington han kunde inte ljuga och det kan inte jag heller.
Varför kunde du inte helt enkelt ha sagt, att du inte läst på läxan i stället för att komma dragande med dina känslor. Nu ska man behöva gå här som ett åtlöje hela sitt liv. Varför kunde du inte åtminstone ha tänkt på mig ! Är du så dum så du inte förstår, att mänskor ska skratta åt mig. Och om historien kommer fram till pappa och mamma, så blir det just trevligt.
Predika inte moral för mig, det är i alla fall förspild möda, ty jag är en mycket otacksam lärjunge." "Och ni tvekar inte alls att tillstå det?" "Emedan jag vet, att ni förlåter det för mina många goda sidors skull. Inte sant?" "Man måste skratta åt er, om man vill eller inte." "Och vara vänlig som förut. Får jag lof?" Han bjöd henne sin arm. "Hvart?" frågade Alma.
"Ah! köpa, köpa, 1 rub. 50 kopek, ah! pajalusta"! och hans tänder blänkte så hvita i det han med en min af innerlig kärlek räckte sin hand efter den blanka penningen, att jag måste skratta.
Så att jag äntligen får känna mig som en hygglig och anständig människa. Jag tänker avlägsna allt, som påminner mig om Jan-Petter. Brut var hans ögonsten och det förlåter jag honom aldrig. Jag kan inte se honom utan att tänka på något, Jan-Petter sa mig innan han dog. Infamt! Han har inte rättighet att gå omkring som ett spöke och skratta åt mig.
Herrar stadsfullmäktige behagade skratta. Doktor Roth yrkade frågans remitterande till en kommitté, "som ur ekonomisk, hygienisk, moralisk, biologisk och teologisk synpunkt måtte granska herr stadsfullmäktige Hagelins så märkliga meddelande". Det var mycket roligt och trevligt alltsamman, och änkan Carléns toddar tömdes under glam och stim.
Ja, är där någon, som är så blyg, att han inte törs låtsas om, att han vet hur många ben ett fruntimmer har eller inte för sin själafrid kan se att de ä två, så kan han ju vända sig åt andra sidan och se på någon af gässen på fäladen, sa Ingrid. Harald började skratta. Och många med honom.
Och du kan veta gosse, att det låg en silfversked i stenfate, och den skeden har jag sett." "Dom bo nog i skogen å, vittrerna", sade Ante betänksamt. "De är 'skogsrå' de. Hon snor sej och dansa och villa bort folk, som gå i skogen så dom glöm Gud och hvad rätt är. Och då skratta kvinnfolke, och när man få si na på ryggen så är hon som ett tråg, så uthålkad.
Då är ju alt bra, skrattade jag, där jag satt vid hennes kappsäck. Jag skulle inte häller vilja byta med dig. Agnes måste skratta. Märkvärdigt, hvad barndomsvänner kunna tala öppet och oförbehållsamt med hvarandra, huru mycket än deras vägar gå åtskils. Du har förändrat dig alldeles otroligt, Agnes. Ja, det har jag. Man skulle inte tro mig vara samma människa som förr, inte sant?
Dagens Ord
Andra Tittar