United States or Costa Rica ? Vote for the TOP Country of the Week !


Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig. Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord. Nu äro de omkring mig, var vi , deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden. Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

att jag äntligen får känna mig som en hygglig och anständig människa. Jag tänker avlägsna allt, som påminner mig om Jan-Petter. Brut var hans ögonsten och det förlåter jag honom aldrig. Jag kan inte se honom utan att tänka något, Jan-Petter sa mig innan han dog. Infamt! Han har inte rättighet att omkring som ett spöke och skratta åt mig.

Det är bergsmännens järn, som blivit utsmitt till kedjor, medan din farmor kläder dig i pärlor och mård. Det är kvävd jämmer. Det är tusen små ödlor, som vuxit ihop till det vidunder, som nu ligger över oss och frustar förruttnelse i våra näsborrar. Det är vårt folks torra och rättfärdiga lag, Valdemar, lagmännens och jarlarnas storverk, din fars ögonsten.

Aten, kejsarens ögonsten! Mina gäster, jag måste lämna er ... kommen efter till staden ... där skola vi fortsätta festen. Här återstå endast två skålar. Upp och fatten bägaren! Upp, du slöa, likgiltiga, fördärvade ungdom! Upp envar, som ännu älskar fädernas minnen! Bägarne, bägarne! En skål för de gamla, evigt unga gudar! Hör katekumenen!

När pengarna tagit slut, reste vi tillbaka till Frönsan för att gnaga ostkanter. Men vad finner jag? Min skog, salig fars ögonsten, Frönsaskogen, som i mansåldrar ruttnat rot kalhuggen! Å håken, sade mor i Sutre. Just det. Håken hade tagit skogen eller hans ombud, kyrkovärdssonen. I reversen lär nämligen ha stått någonting om skogen.

Han såg sig med en stor knippa nycklar en stålring och skramla med dem i byxlommen, och kommer någon och ber om pengar, och lyfter han förskinnet, skakar högra benet, sticker ner handen i fickan och känner nycklarne mot låret; och plockar han knippan, som när man reder drev, och när han fått fatt i den minsta nyckeln, som går till klaffen, sticker han in den i nyckelhålet, alldeles som med lillfingret i aftons, men nyckelhålet, som sett ut som ett öga med en ögonsten i, blir runt och stort och svart som en bössmynning och över andra ändan av pipan ser han sonens röda sarvöga sikta skarpt, lömskt, som om han ville försvara sitt guld.

Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke. Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke hämndens dag; lösepenning aktar han alls icke , och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker. Min son, tag vara mina ord, och göm mina bud inom dig. Håll mina bud, får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

Ett ögonblick mötte flickebarnet hans blick, kallt och främmande, men när Fågelsång vågade sig aningen av ett småleende, vände hon sig plötsligt bort, och började med livligt intresse observera en yngling av urbefolkningen, som nere vid kajen högljutt och med klagande röst meddelade att Putte var hans ögonsten. Fågelsång ägnade hon inte vidare en blick.

Och för öfrigt vi ej glömma att vi äro i Guds hand och ej i konungens våld. Nu skola vi bedja Gud taga vård om oss och sedan vi sofva tryggt under Guds mäktiga beskärm. Gossarnes förmodan slog in, de skulle göras till slafvar. Men man fordrade intet strängt arbete af dem. Kungen betraktade dem såsom ett par näpna leksaker och tilllät dem att leka med den lille prinsen, som var hans ögonsten.

Tror du din fattiga gamla moder skulle bära den sorgen att mista dig, sin ögonsten, för de penningars skull, som för dig skall betalas, nej alldrig, om icke det vore för den lycka som väntar dig. Min själ nedtynges dock af att du måste resa sent hösten". "Moder, minnes du den unge fången som hade blifvit tagen i strid och sedan utvexlades ur fångenskapen.