United States or Cayman Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Från Hermione gick Medes till sin son Okos, som redan låg i sin bästa sömn; men gubben skakade honom länge, tills han vaknat, och detta för att meddela honom, att Kimon var en skramla och en pratmakare, och att Hermione vederlagt allt vad Kimon hade sagt. Det är väl det, min far. Men jag är ung och behöver icke tänka sådant, svarade Okos och vände sig andra sidan för att somna igen.

Kommissarien var en försiktig räknekarl, prästen en deciderad kanalje, som å sin sida tog mitt lynne i beräkning och visste att jag skulle misskänna honom. Jag ansåg alltså avgjort att han icke hade några kort; den andra hade ett sjuspel och jag själv icke ett kort, alltså skulle det finnas något i talongen. började med ens relaiet att skramla... . och ovanpå det . upprepade gånger.

Han såg sig med en stor knippa nycklar en stålring och skramla med dem i byxlommen, och kommer någon och ber om pengar, och lyfter han förskinnet, skakar högra benet, sticker ner handen i fickan och känner nycklarne mot låret; och plockar han knippan, som när man reder drev, och när han fått fatt i den minsta nyckeln, som går till klaffen, sticker han in den i nyckelhålet, alldeles som med lillfingret i aftons, men nyckelhålet, som sett ut som ett öga med en ögonsten i, blir runt och stort och svart som en bössmynning och över andra ändan av pipan ser han sonens röda sarvöga sikta skarpt, lömskt, som om han ville försvara sitt guld.

Ovanliga lappar, som skramla, sade dvärgen med gnistrande ögon, men utan att låtsas märka hans oro. Andras svettdroppar har du i säcken, men de ha blivit hårda, att de klinga mot varann. Rovgods är tung börda, och ännu har du långt till gårdarna. Där gårdsfolk sätter och rör, får dvärgen flytta. Dvärgen minns varken mor eller far, vet inte varifrån han kommit.

Rädsla för döden höves icke ett vördnadsbjudande silverskägg som ditt, min gamle vän. Däruti har du rätt, min härskarinna, sade Medes, i det han avtorkade de tårar, som skildringen av Sokrates' död hade framkallat i hans ögon. Jag tackar dig, Hermione. Du har nu återgivit mig lugn. Den där Kimon måtte icke vara filosof, utan en skramla och pratmakare.

Kanske han kunde skramla tre och sextifem ur den. Han blev het över hela kroppen och störtade in i bakdörren till stora trappuppgången, som om denna tanke med ens gett honom vingar. blev han, lika plötsligt, stående nedersta trappsteget med handen om ledstången. Nej, det skulle inte !

DANN. Ursäkta, herre, endast faran För hennes täcken gjorde henne varm. FRANK. Varm? Kalla det ej värma, som var harm. V. FANN. Man måste tåla något af de gamla. FRANK. Rätt gärna, blott de nöjas med att samla En hop millioner stilla och i fred Och låta bli att pocka, gnata, skramla Och vända hela världen upp och ned. v. DANN. Det sista, herre, är de ungas sed.