United States or Seychelles ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och du, människobarn, vänd ditt ansikte mot dina landsmaninnor som profetera efter sina egna hjärtans ingivelser; profetera mot dem och säg: Så säger Herren, HERREN: Ve eder som syn bindlar till alla handleder och gören slöjor till alla huvuden, både ungas och gamlas, för att så fånga själar!
DANN. Ursäkta, herre, endast faran För hennes täcken gjorde henne varm. FRANK. Varm? Kalla det ej värma, som var harm. V. FANN. Man måste tåla något af de gamla. FRANK. Rätt gärna, blott de nöjas med att samla En hop millioner stilla och i fred Och låta bli att pocka, gnata, skramla Och vända hela världen upp och ned. v. DANN. Det sista, herre, är de ungas sed.
Så var fädernas sed: då de gåfvo sin dotter åt mannen, Talte de gyllene ord, uppmuntrande honom och henne; Aldrig glömde väl sen de unga den varnande rösten, Utan den följde dem åt som förlofningens minne beständigt. Så för de ungas skull som för gästernas måste han tala, Så att enhvar högtidligt må se de bådas förlofning."
Men Ingrids ögon irrade oupphörligt bort till Folke, just därför att han var så olik henne själv och alla de andra. Slutligen sprang hon frimodigt fram och drog honom med sig in i leken. Den gamle herr Svantepolk, som kom gående med Valdemar, viskade till honom: Jag har länge märkt de båda ungas tycke för varann, men Algotssönerna äro för oansenliga och fattiga för min dotter.
"Vissna icke unga skogsblomma: djupt skulle Wischtonnoh sörja, djupt skulle höfdingen lida. Dö icke, fagra, Wischtonnoh skall icke lida. Oikameonna kan hjelpa". "Men barnet, som Oikameonna födde i skogen i går, hvem vårdar den späde, om Oikameonna bleknar för giftet ur den ungas sår?
Mamma! ljöd en genomträngande barnaröst, så förtvivlad, så full av gråt att talaren blev stum. Modern hade avsvimmat i faderns armar. Då gick som en elektrisk stöt genom de ungas hop; det lät som om man bytt om fot, fanan gjorde en rörelse, kom åt en trädgren och en flock snöflingor föllo ned på den unge prästens kala hjässa.
I byn fans en krog, och den glada förlofningen skulle der firas med några skålar männen emellan. Det var ännu god tid, tills man skulle samlas vid högsta bergstoppen, för att med »kokko» fira midsommarfesten. Först kl. 10 anlända de danslystna med sin spelman, och till dess kunde man ju vid glasen samspråka om det blifvande bröllopet, om de ungas inkomster och merasådant! Midsommareld.
Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen. Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron. De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår. Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen. Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.
Den gamla blev tankfull och stödde sin panna mot sjätte bakbenet. »Tre hundhuvuden; tre påfågelsfjädrar! O, Solon, Solon!» Nu var det den ungas tur att bli överfallen av nyfikenhet; och hon upphörde icke att bedja om en förklaring, förrän modern lovade henne att berätta historien om 806, vilken härmed följer såsom den i hast upptecknades av en råtta, som satt på referentläktaren.