United States or Romania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så var fädernas sed: då de gåfvo sin dotter åt mannen, Talte de gyllene ord, uppmuntrande honom och henne; Aldrig glömde väl sen de unga den varnande rösten, Utan den följde dem åt som förlofningens minne beständigt. Så för de ungas skull som för gästernas måste han tala, Så att enhvar högtidligt må se de bådas förlofning."
Med en konst, som ej är mindre stor därför att den är så enkel, har skalden sammanfört alla dessa drag inom ramen af den lilla händelse, kring hvilken dikten rör sig, männernas lyckade jakt och de älskandes raska förlofning, och därmed förbundit dem till ett folkepos af stor nationell betydelse.
Men hvad, om jag till onkel går, Bekänner allt och säger: "Ack, försumma Ej nu att göra, hvad ni kan förmå För Axels lycka; den är min också. Ni är så rik, för hvem vill ni väl spara? Gif honom medel att kring världen fara!" Jag skulle icke fåfängt be, o nej! Det vet jag visst, men Axel vill det ej. Han har förbjudit mig att nämna Ett ord om vår förlofning.
Han hade nog gjort det klart för sig i går, tänkte hon allt skulle blifva godt igen, allt stanna vid det förra. Far och mor voro så glada och försonligt stämda nu på morgonen; man hade hört af en dräng, att Hedda hade firat sin förlofning med Paawo i går qväll. Det var en glad öfverraskning på måndagsmorgonen. Det var ett lyckligt omen.
Har hon dock vuxit opp ur sin barndoms mödor och sorger, Liksom den goda kärnan, om än i svagare jordmån, Kraftfullt vecklar sig ut och blir en lofvande planta. Ingen passar som hon för den raske Mattias, och säkert Skulle den ärlige snart, om han henne blott finge för ögat, Börja på vigselring och förlofning tänka och skynda.
= Trolofning = eller förlofning är en enskild akt med hvilken kyrkan intet har att skaffa. Detta gäller i regel äfven om upplösning däraf. = Lysning = är en borgerlig kungörelse utan någon som hälst kyrklig karaktär. = Vigseln = är däremot i regel en rent kyrklig ceremoni, ehuru den uteslutande har borgerliga värkningar.
Han svarade ingenting; det såg nästan ut som om han kände ett visst obehag öfver att bli påmint om sin öppenhjertighet. En stund efter började han tala om Pelle Wahlberg och hans förlofning. Modern låg och väntade att han skulle tala om sig sjelf; men då han tydligen med afsigt undvek det ville hon icke fråga.
Men då han tändt sin pipa och lagt skinnmössan på bordet, Drog han behagligt en starkare rök och talte och smålog: "Anna, han kommer ej lätt, din bror, från den blomstrande Hedda; Fast är den raske Mattias, min vän, som en gädda på kroken, Men om dig lyster, så kom, och vi färdas i afton gemensamt, Äldre och yngre, och fira med fröjd hans förlofning på herrgåln."