United States or Bahamas ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvem skulle det väl eljes vara, som tände alla stjärnorna på himlahvalfvet en vinterkväll? Ja, hon visste nog, att stjärnorna skulle föreställa världar, magistern hade en gång förklarat solsystemet, men hon kunde icke fatta det, hon förstod aldrig, hvem som ursprungligen tändt alla dessa kretsande gnistor i det blå.
Tyst från sitt ensliga torp långt borta i djupet af skogen Gick den gamle soldaten Pistol mot kvällen omsider, Sedan han värmt sig i ro och tändt sin pipa vid härden. Ingen han lämnade kvar i den ödsliga hyddan, och ingen Följde hans spår. En son, den ende, han ägde sig närmast, Fjärran i härnad dragit och stred i det turkiska kriget.
"Straxt, mitt lilla gryn, bara jag tändt en papyross." Han kom och lade armen kring Almas lif. "Är den inte vacker?" "Jo, det är den." Johns blick gled förbi rosen. Han mötte Almas ögon, tog henne under hakan och vände hennes ansigte till sig. Och han tryckte en lång kyss på de motsträfviga läpparna. "Nå, låt bli!" sade Alma rodnande, "de se derifrån kammarn." "Än sedan?
Påtryckt af väninnan, för hvilken han närde en stilla böjelse, och skrämd af sina lärors konseqvenser, förmåddes han nedsätta följande skrifvelse, dikterad af fruktan för den eld han tändt, kärlek till väninnan, vänskap för lärjungen och uppriktig öfvertygelse. »Till min vän Johan.
Äfven nu stod der en grupp drängar och pigor. När Ella kom så nära, att han märktes af dem, såg han hånande miner i alla ansigten och hörde spefulla anmärkningar. Elden är lös på smedjetaket sade en och sjön är för torr för att släcka den ... men hon som tändt halmen, hon håller nu på med bättre fiske.
Men det är jag som skall bli herre öfver det i stället. Jag har försökt att läsa engelska, men det går icke. Min tanke följer icke med. Jag har tändt alla ljusen i kronan för att få bort denna tyngd, som hvilar öfver rummet. Det är icke längtan längre. Jag vet, att han icke bryr sig om mig. Nej, det är en obändig naturs raseri öfver att nödgas tåla att icke kunna, icke få resa sig eller hämnas.
Vore än vår lott som fordom, finge Äfven du en bjudning, arma flicka, Kunde glänsa som en ann' i dansen; Men vår tid är all." Hon hann ej mera; Dörren uppgick, en betjänt i gala Trädde in och räckte i den sköna Flickans hand ett kort och gick. Ett skimmer, Tändt af glädje, flög kring hennes panna, När hon såg sitt namn på bjudningskortet, Men ett skimmer blott, det var försvunnet Nästa ögonblick.
"Tänk, om han skulle dö", sade kvinnorna på gatan, "hvem skulle sedan lära oss bli bättre människor?" "Tänk, om han skulle dö", sade barnen, "hvem skulle sedan hålla af oss?" Dagligen kommo kvinnor med mat till den sjuke och vårdade honom. Han hade tändt kärlek i så många hjärtan, nu lyste den tillbaka på honom själf. Men inte visste han, att det var hans verk.
»På hvilka grunder hvilar misstanken?» frågade med likgiltig röst assessorn, som just höll på att med en slö pennknif snoppa sin cigarr. »Jo, farbror skall veta att hon fick barnet på aftonen några timmar efter det hon tändt på brasan, ett friskt och sundt barn, som hon ett dygn därefter själf begrafde, utan att svara på folkets frågor, hvarför hon gjorde det.»
Af mod, af kraft, af guldren tro och heder Fanns nog, men ordnarn borta var. Den man, som tändt vårt hopp i nödens tider, Som fört i hundra blodigt sköna strider Sin tappra björneborgska skära an, Han skulle nu ej se dess sista öden, Hans veteraners lugna gång mot döden, Den skulle slumpen leda, icke han.