United States or Tunisia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Visserligen avtog själva virveln på gårdsplanen snart i styrka, men den föll sönder i små vindilar och fläktar av skratt och fnitter, vilka i sommarnattsdunklet drogo ut över det lummiga Larsbo, väckte fåglarna i parken, skrämde mössen på åkern och fladdrade med läderlapparna, över den ödsliga myren. I stora salen på Larsbo fick Saradagens festligheter snart sitt slut.
Han blev stående mitt på gården och kunde höra sitt hjärta slå i denna ödsliga tystnad. Det var som om han lämnats alldeles ensam i en obebodd värld. Bitterheten, som bröt fram ur honom, tycktes så överväldigande att den på samma gång upplöste och förlamade honom. Det var som om han samtidigt flutit bort och stelnat.
Och solen skiner, ehuru kölden redan skärper till. Två mil ifrån kyrkan ligger Alassammari... De vida, ödsliga moarne måste passeras för att komma dit. Och på qvällen, då mörkret faller på, då »sjunger» varglon borta vid skogsbrynet, hungrig äfven han... Han sjunger, han gråter, han tjuter, han hotar. Han har fått smaken.
Hon märkte den omisskänneliga frändskapen mellan sin son och bokens författare. Der var så mycket som upprörde henne i denna bok. Der fans ingen andlig finhet och ingen sinnets adel; der var blott råhet och krasshet och så denna ödsliga tomhet.
Och även om David hade boken handlat vem kan skriva något som handlar om en annan mänska? Hur han hela sitt liv syndat och varit rädd för Gud, icke kunnat tänka på något annat än Gud, ja, på allt som kan kallas Gud, hur han läst tusen böcker för att hitta en utväg ur vanvettet. Har någon skrivit det, ingen, men alla ödsliga kyrkogårdar gav honom igen scenen från hans brors begravning.
Han gick omkring som en vingskjuten fågel den första tiden sedan hon rest; men det var icke samma inbundna, kalla, ödsliga saknad som förr. Nu var isen bruten, nu kom han om aftonen, när missmodet blef honom för tungt, och lade sitt hufvud in till sin mors bröst. Hon strök smekande med sin hand öfver hans nacke: »Min gosse! Min käre gosse!» sade hon blott.
I dag hade de kommit att aflägsna sig långt från hemmet, de voro nu borta vid ytterskären; här såg fullkomligt obebodt ut, endast där borta, ute vid vida hafvet, låg bland de grå, kala och ödsliga klipporna en liten lummig ö, likt ett ensamt grönt stänk i det gråblå vattnet, som nu låg framför dem skimrande i junisolen. Unga frun var törstig, man rodde mot ön och sökte ifrigt en hamn.
Men om troll och "förgjordt" svenskfolk, som måste lyda och följa lappen då de förr varit sturska emot honom , och om trolltrummor och "offer" och farligheter oppe i ödsliga fjällvidderna, med "dödsmän", som skreko och jämrade ute på myrorna långa nätter igenom. Underligt att en människa kan bli sömnig under sådant hemskt tal. Men de som blefvo det ändå det var Ante och Maglena.
Sent på natten satt han med lampan tänd i sitt ödsliga rum och skrev följande, efter att ha ätit något hårt bröd och smör och druckit vatten. Jag har avskrivit det direkt ur hans papper, utan att utesluta eller ändra ett ord. Ur David Ramms skrivbok En ensam människas funderingar Om syndernas förlåtelse Detta skriver jag därför att jag ej kan sova, fast jag är trött.
Tyst från sitt ensliga torp långt borta i djupet af skogen Gick den gamle soldaten Pistol mot kvällen omsider, Sedan han värmt sig i ro och tändt sin pipa vid härden. Ingen han lämnade kvar i den ödsliga hyddan, och ingen Följde hans spår. En son, den ende, han ägde sig närmast, Fjärran i härnad dragit och stred i det turkiska kriget.