United States or São Tomé and Príncipe ? Vote for the TOP Country of the Week !
DEN SKEPPSBRUTNE. Du mål För mina tankars långa längtan, hamn, dit jag Beständigt hoppets segel styrt, min sällhets hem, Där ensamt jag den finna kunde; ö, hvars namn Samtidigt med min faders, med min moders namn Min tunga nämna lärde! Jag har hunnit dig; Jag ser, jag rör din helga jord, jag breder ut Min famn, en famn, som tar dig i besittning nu; Ty min du är, och ingen skall oss skilja mer.
Efter en kvart timmes väntan sågos några män och fruntimmer nedstiga från fartyget i en väntande slup; vägvisaren satte sig i rörelse, slupen följde, och båda nalkades utan äventyr bryggan vid stadens hamn.
Man kan, om blott man vill, det tror jag äfven. Hör, hur han gör sig till, den gamla räfven. I himlens namn, var höflig, han är sann! Här har jag tyget, som jag ställde väfven. v. DANN. Godt mod vid rodret har god hamn för stäfven. Men nu, om nu jag visste, hur man bäst Bör ställa till. Befall blott! Hela huset Står till er tjänst.
DANN. Hördes då er mor ej nämna Mitt namn nån gång? FRANK. Nej, aldrig; endast en, En namnlös, henne kär för länge sen, Som, sen han tvungits att sin hembygd lämna, Sändt henne denna ring från fjärran hamn. Blott hennes sista suck ljöd som ert namn. v. DANN. O himmel, hvad du velat ämna Åt mig ännu! Kom, gosse, i min famn, Kom, äg mitt allt, var som en son mig nära! Men hvarför bytte du ditt namn?
Det var ena helvetes vägar ni har här på ön! grälade han till hälsning. Nå Herre Jessus, är det pastorn, som är ute i detta hundväder! besvarade Carlsson aktningsfullt sin själasörjares välkomstförbannelser. Men var är ökan då! Det är sumpen, vet ja, och den har Robert fått i hamn. Låt oss komma under tak bara, för det blåser mitt igenom kroppen i denna afton. Så, marsch på bara!
När jag kom under blindskären, såg jag eld från skutan, som styrde rakt nordvart mot bränningarna i mörkret, som om den aldrig varit i vår hamn förut. Jag hann i tid fram och fick rodret i lä, och skeppet stack upp som en lax med bank och bränningar å sida, och så hade jag, så kvinna jag var, den glädjen att föra gamle herr Adolfs stora skepp oskadadt i hamnen.
Fader öfver fäder alla, Fader, som i himlen är, Hör oss, när vi dig åkalla, Såsom barn en fader kär; Du all världens tröst och hamn, Helgadt varde, Gud, ditt namn! Konung, stor och utan like, Låt af din barmhärtighet Till oss komma här ditt rike, Som förblir i evighet. Heligt lif och salig frid Härska låt för synd och strid!
I huru kärt minne han hade sin födelsestad visa några bref af 1847, då han gjorde där ett besök och återsåg "alla de käraste ställena och alla de närmaste bland släktingar och vänner", medan han i stadens hamn "mönstrade alla bryggor och bodar, vid hvilka han metat så många girsar i forna dagar."
Många ungdomliga förhoppningar hava bleknat, många av deras luftslott sjunkit under synranden, mången storm på livets hav skakat deras farkoster och nödgat dem att bärga ett och annat av de segel, varmed de i början av sin bana stolt utlupo ur ungdomens hamn.
Af himlens skyar kring dess topp, Af jordens spenar närd, Vid bergets fot, ur nattlig verld En källa springer opp. Hon späd ännu ej har ett namn, Och för sitt lopp ej ban, ej hamn.