United States or Qatar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men i ett språng, som en dånande storm, framrusade björnen, Störtade öfver min vän som en åskvigg eller ett skyfall Och slog segrande snart sin fiende neder till marken.
Din kind skall blekna där, Din lätta dräkt mot storm och fläkt Ej något värn beskär. Ej moders röst, ej systrars tröst Skall finna dina spår. En kvinnas barm blir kall som varm; Farväl! Jag ensam går." "Farväl, min mor! Din dotter for Med den, hon trohet svor. Farväl! Ej mer, o systrar, er I hemmets sal jag ser. Se dagens sken!
Han, som besjungit så många andra ståtliga likfärder, begrofs väl på det enklaste sätt, och man vet ej ens, på hvilkens kyrkogård skaldens stoft nedsattes. Emellertid satt löjtnant Storm fängslad.
Hans röst förnams, lik dånet af åskans vagn, När öfver dofva, kvalmiga dagen I nattsvart moln den blixtrande åker fram Och väcker ur blytung dvala en värld. En storm var kommen öfver en lättsöfd sjö, I glada böljor höjdes den åter; En damm var bräckt, och yr med fördubblad kraft Ur fängelset bröt en jublande flod.
Därför må ni släppa oss nu, nådig herre, ty vi få snart en stickande storm båda och behöfva ligga på fritt vatten för att klarera den."
Därför skall jag tända upp en eld mot Rabbas murar, och den skall förtära dess palatser, under härskri på stridens dag, under storm på ovädrets dag. Och deras konung skall vandra bort i fångenskap, han själv och hans hövdingar med honom, säger HERREN.
Morfar har varit med många år i världen och har därför sett mycket och hört talas om mycket samt varit med om mycket, som låter som de underbaraste sagor i lille Bengts öron. Morfar har farit både med ångare och segelfartyg öfver det stora hafvet, hvars vågor ibland synas höga som hus, och då storm och våg hotat krossa fartyget och rycka människorna ned i djupet.
De lysande fönsterna susade förbi som en storm och så såg han kyrkogården igen, och den stora hunden som gick där och snokade. Det är mycket möjligt att hela denna syn bara var en dröm, ty i nästa ögonblick tyckte han att han sett kyrkogården i Graninge i Dalarna. Han frös i hela kroppen. En beklämning grep honom lik den nattmara som förstört hans barndoms sömn. Tåget ångade i väg.
Bröstet och det stolta huvudet skimrade vita, oberörda; dit hade barbarernas händer icke nått. Nedanför växte gräset frodigt och mjukt. Tomas smög ljudlöst bakom Märta, slingrade armarna om hennes midja, kysste henne och tvingade henne ned på gräset. Venusbilden stod leende och vit och tyst. Blåsten hade ökat; det var full storm.
Höjde du då ren för sista gången Här en älskad röst, Du, som, lärkan lik, flög bort med sången Undan storm och höst? Skall det land, som såg din morgons blomma, Såg din middags guld, Icke äfven se din afton komma Solbelyst och huld? Glömmer du i Sveas blomsterdalar Fosterlandets skog Och vid sångerna af näktergalar, Huru vakan slog?