United States or Åland ? Vote for the TOP Country of the Week !


Trodden I Moses, skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit. Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I kunna tro mina ordDärefter for Jesus över Galileiska sjön, »Tiberias' sjö». Och mycket folk följde efter honom, därför att de sågo de tecken som han gjorde med de sjuka. Men Jesus gick upp berget och satte sig där med sina lärjungar. Och påsken, judarnas högtid, var nära.

Ty jag vill ledas dit och hvila där Och se, hur skön och glad naturen är, Och fröjdas än en gång åt land och sjö Och sen i våren, där jag lefvat, . Vind, som mig smeker och lämnar, Säg, hvart din kosa du ämnar, Skyndande, flyktig och snar, Säg mig, hvar hamnar du, hvar? Bölja, som gungar min julle, Skulle jag följa dig, skulle Årorna lyda ditt drag, Svara, hvar hamnade jag?

De flesta af dem hade varit fiskare just denna nyckfulla sjö ända från barndomsåren. De hafva växt upp i fiskarbåten. Men likväl blifva de gripna af den djupaste förfäran vid denna våldsamma storm, hvars like de aldrig förr varit med om. De skynda därför fram till Jesus och ropa alla med en mun: "Mästare, sköter du icke därom, att vi förgås?"

bottenlöst är intet haf, Att ej hans hand i djupets graf Kan mig sitt bistånd räcka; bränd ej någon öken är, Att ej hans godhet växer där Och kan mig vederkvecka. Om han högt öfver sjö och land Flyttfågeln för från fjärran strand Till kära hemmet åter, Hvi skulle jag väl bäfva skyggt? Den Gud, som leder fågelns flykt, Han mig ej villas låter.

LEONTES. Förunderligt syns mig, att den gamle Inunder dina egna ögon, dag från dag, Arbetar, trälar, fiker, om, som nyss du sagt, Hvad han förvärfvar ur din sjö, tillkommer dig. RHAISTES. Ej . En stadgad plägsed gällt, ett visst beting Emellan oss. LEONTES. Och hvilket? RHAISTES. Att hvad störst befanns Af hvarje slag, som fångats, skulle vara mitt, Det öfriga för mödan höra honom till.

Barrskogar, täta och vilda, bekransa stränderna, moar utbreda sig inåt landet, der de höga kalstammiga tallarne sträcka knotiga, barrlösa grenar ut mot norr och öster, medan endast södra sidan träden ha yfvigare grenar och böja sig liksom rädda undan nordanvinden som höstarne om hviner öfver sjö och land.

De tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn; de upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta. Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark, bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull. Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

Hur vacker naturen i Gudbrandsdalen än är, blef det nemligen snart klart för oss tre, som ej kunde nog af den mera storslagna fjellnaturen, att här blott finnes välklädda berg, leende bygder, gröna sädesfält bergsluttningar samt en blågrön flod eller smal sjö och en utmärkt landsväg i dalbottnen hela vägen fram till våra koffertar.

Och gick det löst igen, ut i det gröna blomsterhavet, som nu går i vattrade böljor av den växande morgonbrisen och än visar brokiga lysande färger, när blommornas styvare stjälkar och huven sticka upp genom det mjuka tåtelgräsets vågor, som böja sig undan för kåren, än breder sig jämn grön som en sjö i stiltje.

Hon satt en gång samma strand Och såg mot samma fjärd. Hon såg sin älskling lämna land Och styra hit sin färd. Vid klippan där blef sjön hans graf, Ej ens hans lik den återgaf. Och därför hennes hemska ro, O främling, ej förströ! Låt hennes sorgsna blick bo I djupet af sin sjö. Det är det enda, hon har kvar Af all den glädje, fordom var!